Denna blogg är skapad för alla som är intresserade av mitt liv, cardmaking och scrapbooking, teater, samhällsorientering, boktips, och bibliotekarieyrket.
En god jul innebär fina julkort, det är det enda juliga jag gör. Så jag började tidigt i år och det lönade sig. Precis innan sista postdagen träffades vi scrapgruppen för att byta ut sista inspirationsidéerna.
Det blev en roligt eftermiddag med mycket skratt och som ni ser stökade vi till lite. Men jag lärde mig göra en presentpåse som man kan använda sig av till alla tillfällen, med lite olika papper passar den till både födelsedagar, jul och andra presenter. Inuti påsen fäster man också en liten ask, för att förvara sin gåva i. Denna påsen gav jag min bästa kompis med ett smycke i, hon blev riktigt glad och tyckte om både present och påse.
Årets julkort gjorde jag dem flesta i dubbelvikt papper, istället för enkla vykort som förra året. Jag skickade också många i cellofanpåsar, det kändes mycket lyxigare. Under året har jag köpt stämplar och motiv som jag målat med akvarellpennor och klippt ut, så många kort blev riktigt fina. Här är ett urval av de finaste julkorten jag gjorde i år.
Jag planerade och planerade att jag skulle skicka detta födelsedagskort i tid, för en gång skull. SÅ detta var ett kort som jag gjorde på min senaste scrapping-träff.
Jag har kombinerad gammalt med nytt, där pappren är från Panduro, köpte dem när de reade i somras. Sen har jag använt spets och knapp från mammas gamla sytillbehör, som jag tog mig friheten att gå igenom när jag var hemma sist. I ett liv fullt med sysaker, kan man hitta många fina saker att använda i sin scrapping :D
Jag ställde till och med mobilen på påminnelse för att jag inte skulle glömma posta detta fina kort, men ändå lyckades jag inte få iväg det. Men jag hoppas kortet är fint nog för att komma en dag för sent. Hoppas du förlåter mig? Jag tänker på dig ofta i alla fall.
Var på en spännande mix av opera och poesi av hip-hop poeten Daniel Boyacioglu. Han har nu gett sig in på en främmande bana i form av ett en-timmes liberetto på Kungliga Operan. Som musiksättare har han Paula af Malmborg Ward och i rollerna ser vi Marianne Hellgren Staykov och Karl-Magnus Fredriksson.
Librettot handlade om en idrottsman som är på väg ner från sin karriär, där han försöker leva med sin träning och med att leva med den tomhet som skapas när strålkastarna släcks och ovationerna tystnar. Hans ensamhet sätter spår i hans partner, där kommunikationen hemma blir tystare och tystare, tills den skriker av tomhet och ensamhet.
Det var intressant att se en ung ny poet med utländska bakgrund ge sig på operagenren, som har sin traditionella formella stil, med nya moderna uttryck och språk. Han skulle dock också kunnat utmana de traditionella könsrollerna i operan, men jag antar att han ville ha dem kvar och utmana språket i stället.
Jag har sett Daniel en gång tidigare, på Parkteaterns scen, där han själv hade musiksatt sina dikter. Den gången tyckte jag inte alls om hans föreställning, och detta bekräftades igen. Jag är inte fan av Daniel Boyacioglu, men jag beundrar det han vill skapa och att han utmanar både sig själv och den kulturella struktur som vi är vana vid att röras oss inom.
Här kommer mitt senaste kort, där jag använt min nya favorit stämpeldyna Distress Ink - old paper. Skrynkla ett papper och sedan drar du stämpeln över pappret, så får du den slitna looken. Kanten på pappret gör du genom att använda en edgescrapper.
Jag valde brunt och guld för att få fram en lite mer höstligt känsla men guld gör också kortet lite lyxigare och det är ju precis det man vill ha om man fyller år.
Hon talade om hur digitaliseringen påverkat unga och att förlagen och biblioteken har svårt att överleva, då unga inte läser böcker längre.
Svårigheterna med att det inte ges ut böcker på deras egna språk, speciellt barnböcker. Men att också afrika har så många språk, endast Sydafrika har 11 språk, varav 9 är afrikanska språk. Det finns bara några få små förlag som publicerar.
Här på mässan kryllar det dock om bokförlag, som promotar de senaste i utgivningen. Det var trångt, gemytligt och myllrigt. Efter tre dagar på mässan, var man rätt trött och det kändes som om man led av social fobi och klaustrofobi, samtidigt som det var så fantastiskt kul att gå runt och lyssna på alla dessa intressanta föredrag, tankar och livsöden.
Ajvide har alltid musiken som inspiration och har gärna låtar på repeat för att skriva i samma känsla som musiken förmedlar.
Låten som spelades när han skrev Människohamn, var en låt av gruppen A-ha och när kan skulle se hur många gånger han hade spelat den, då boken var färdigskriven, står Ipoden på 666.
Eftersom han ville skriva en riktig läskig historia i Lilla stjärna sökte han inspiration i dansbandsgenren för att balansera den skräck han ville skriva. Personer som inspirerat honom till hans nya bok är musik av Lasse Lönndahl, Håkan Hellström och ABBAs Thank you for the music.
Boubacar Boris Diop – Marambi – boken om de dödas ben. En antologi av röster om folkmordet i Rwanda.
Veronique Tadjo – The shadow of Imana & Travels in the heart of Rwanda. Veronique förklarar att Inama är namnet på deras Gud och hon skriver för att hylla livet och hon ser litteraturen som ett utrymme för minnet.
Lukas Bärfuss – Hundra dagar. Boken handlar om relationen till en person som blir extemist.
Före folkmorden kallades Rwanda afrikas Schweiz men där är få liknelser mellan länderna. Efter morden finns det en kollektiv skuld, även om omvärlden idag har mest ekonomiska intressen i Rwanda som utarmar landet.
Veronique tycker att demokratibegreppet är komplext, då det inte enbart är majoriteten av folket i antal som ska bestämma. Det har även en etnicitetsproblematik som måste utredas och hur man ska förhålla sig till demokrati-visionen vad gäller det.
Propaganda om fördomar skapar rädsla och i Rwanda frodades uttrycket ”Kill or get killed”. Ingen ville vara mördare men alla vill skydda sina egna och sin familj. Diop rekommenderar författaren Philip Gourevitch, som en av de författare som verkligen beskriver verkligheten i Rwanda, vad gäller folkmordet.
Hur kan detta hända gång på gång på gång?
”Double geocide is according to politics no genocide” / Boubacar Boris Diop
Jag tanker på Anne Heberleins uttryck att ondskans mest geniala sida är att det är oftast då hemskt att det leder till en mänsklig förnekelse som gör att ondskan kan återkomma gång på gång på gång....
Veronique pratade även om en förändring i krigsföring: ” Women are the battlefield of war and women´s bodies are the weapons”. Detta får mig direkt att tänka på Lubnas berättelser om Sudan.
Författarinnorna och journalisterna: Wennstam, K., Sveland, M.
Många journalister går över från fakta debattböcker till romanskrivande och att de beror på att det är lättare att ta ut svängarna och för att där finns inga gränser för vad man kan skriva. Att få lov att skriva det som finns under ytan, som finns i verkligheten även om det inte finns någon fakta om det. Journalistiken har för tighta ramar i vissa ämnen, exempelvis kvinnor som gått under jorden på grund av mäns våld emot kvinnor och övergrepp på barn. Att få lov att skriva om saker som brinner och bränner. Journalistiken blir ofta också förenklandeoch att fiktionen är mer fördjupande. Men journalistiken förblir viktig i skönlitterära böcker, eftersom ämnet är så viktigt, måste också researchen vara korrekt för att få rätt stämning i böckerna.
Att skriva om dessa ämnen leder också till att många sjuka människor också kommer åt dem och ser dem som erotiska böcker och går i gång på dem. Men båda författarinnorna framhäver deras utvecklande konsekvensneutralism. De kan inte ta ansvaret för att män går i gång på deras böcker, oavsett om de skriver om det eller inte, så finns övergrepp i samhället här och nu ändå.
De diskuterar litteraturhistorians tråkiga kultur där kvinnors skrivande har varit osynligt och sällan har kvinnor kunnat leva på sitt skrivande förrän idag. Det som kvinnor skriver tas aldrig på allvar, kallas ”pigromaner” och har sällan lika viktiga ämnen som mäns skrivande. Kvinnor får mer än ofta frågan hur mycket som är självupplevt och hur detta förminskar kvinnors skrivande genom att säga att ämnet de skriver om är inte allmängiltiga utan bara deras egna upplevelser som enskild person. Mäns skrivande kallas oftare generationsromaner och kvinnor böcker blir ”sanna historier”.
Dagens diskussioner om böcker i media är ofta ganska troftiga, men att man inte ska underskatta pratet som sker ute i stugorna runt köksbordet. Där finner man ofta de verkliga diskussionerna, där känslorna finns och där man berör och väcker debatt.
Deras böcker har översatts till många språk och debatterna ser väldigt olika ut i olika länder. Wennstam ger exempel på hennes bok Smuts, som i Holland räknas som erotisk thriller. Men att det har väckt en del tankar hos män, att det kanske inte är så bra att köpa sex och att frun kanske inte tycker det är så kul. I Danmark pratar man om boken som en kriminalroman om något som inte är kriminellt.
Författarinna: Stridsberg, Sara - Darling river (en vidarediktning av Nabokovs Lolita)
Sara refererar också till kvinnors skrivande (Wennstam & Sveland) och finner sitt eget skrivande fyllt med skam. Hon känner att kvinnors skrivande är inte lika statiskt som mäns, hon tänker att just nu skriver jag men vem vet om hon skriver i framtiden. Detta gör att hon inte refererar sig själv som en skrivande person, även om hon nu har gett ut sin tredje bok och lever som författarinna.
När hon väl har skrivit klart en bok har hon svårt att släppa den och komma in i nya språkrum. Hon identiferar sig väldigt mycket i sina karaktärer och blir dessa till viss del. Hon skriver om det okända och det främmande för att komma bort från kunskap och det vetande. Det blir som ett mörkrets utopi – en lucka i det egna medvetandet. Via det främmande närmar sig det egna och nära.
Hon har nästan alltid ett barn med i sina böcker, och hon ser barnet som en metafor för människans sårbarhet. Referenser i varje bok är så kallat silkespojkarna och hon tror att det är enklare att ha mer empati med pojkar än till flickor. Privat gillade hon inte alls att vara barn, att vara i någon annans våld och inte kunna bestämma själv. Däremot är hon idag mamma och älskar att vara detta.
De oskyldiga och det goda går under, och romanskrivandet är en reningsprocess enlig Sara Stridsberg.
Afrika - framtidens kontinent Författare: Dowden, Richard
Seminariet var på engelska vilket gör att mina antecknar också är det :)
There is a lack of hopelessness; there are more human genetic diversities in Africa than all other countries in the world combined. The roots of Africa’s problems are that all this different people live to close to each other.
Only Africans can develop Africa. Aid is good and can help, but it will never develop the country. Change must come from inside.
You can see change in Ghana and in Uganda, where the middleclass is growing, the church is stabilizing and the people are pushing boundaries with patience and on the own way. The process is slow, but all Africa has its own time.
Richard gave positive comments about Sweden; it’s not only charity, but true engagement.
He says otherwise that there are a lot of tensions among the world leaders. The must be polite, so they’re not have to be scared to be stabbed in the back. This inhibit honesty and genuine cooperation.
Medverkande: Ranelid, B., Fjelkner, M. (LR), Grecanik, L., Becker, P.
Björn Ranelid pratade om det paradigmskifte som just nu pågår och han förespråkar all kommunikation som sker mellan människa och människa. Men sociala medier implicerar också etiska och moraliska problem. Han anser dock att dessa är ”barnsjukdomar” och att sociala medier kan förbättra miljön vad gäller utsatthet och mobbing.
Metta Fjelkner erkänner sig ofödd i världen av sociala medier och frågar sig vilka gränser ska man dra? Var går gränsen melllan jobb och privatliv?
Eleverna är inte lika kluvna, då majoriteten faktiskt tycker att det inte är ok för lärare att vara ”vän” med sina elever på ex. Facebook.
Liza Grecanik är lärare och författare och använder dagligen sociala medier i sin undervisning. Hon anser att det är en gratis biljett till eleverna värld, där hon ska väcka intresse, hjälpa dem och ta diskussioner om bland annat ansvar, språk och källkritik. Hon bloggar med sina elever i bokcirkelbloggar, praobloggar osv.
Peter arbetar som chefredaktör för Dator i Utbildningen och framhåller professional development och lärarnas tillgänglighet som framtidens arbetssätt.
Det har hänt en förändring i lärandet till en informell kunskapsinlärning och vad gällerförändring i språket, framhävs att ordet kommer aldrig vara hotad av teknologisk utveckling. Enligt Ranelid är ordet starkare än nånsin. Cyberrymden är inget främmande utan bara en förlängning av den verkliga världen.
Lubna började intressera sig för kvinnors rättigheter när hon som barn hörde historien om byns vackraste flicka som skulle offras till floden för att vattnets gud skulle vara nöjd och därmed skänka folket regn, bördighet och liv. Men varför är det bara kvinnor som offras?
Före 1940 var det vanligt att kvinnor hade bara överkroppar men i och med Englands inflytande började man klä på sig även på överkroppen. 1979 blev den första kvinnan piskad för att ha synlig hud. 1989 blev den första kvinnan i Sudan piskad som straff enligt §152.
I norra afrika är det vanligt med könstympning och det är då afrikanska muslimer som utför detta, inte arbiska muslimer.
Det finns också en ny sorts äktenskap i Sudan, där våldtäktförövare gifter sig med offet, då det räknas som att han tar ansvar för sitt brott och slipper där med fängelsestraff som vanligtvis är 2 år för våldtäkt. Nyfödda barn i denna sortens äktenskap slängs bokstavligen ut på gatan. Lubna visade bilder på spädbarn vars huvuden var sydda efter att hundar bitit söder dem, det var helt fruktansvärt.
När kvinnor döms tillåts de inte yttra sig, ha någon försvarsadvokat eller vittne närvarande. §152 har varit verksam i 20 år i Afrika och under bara år 2008 var det 43 000 kvinnor som dömdes för denna paragraf. 43 000 gånger 20 är ofantligt många människor.
Lubna kämpar för att kvinnors rätt i domstolar i Sudan. Men det är också så att kvinnorna som döms, straffas även av sina familjer, då famljerna tror att de är prosituerade och förskjuts eller blir slagna i hemmet.
Lubna blev arresterad i Khartoum för att hon hade byxor på sig, arbetade hon för FN och skulle därmed slippa sitt straff. Men då hon ville visa omvärlden den orättvisa som händer i Sudan, sa hon upp sig från sitt jobb och tog sitt straff, 40 piskrapp. För att uppmärksamma detta för omvälden, skickade hon ut inbjudningar i form av bröllopsinbjudningar, då dessa alltid går förbi censuren i Sudan.
Regimen missbrukar sin makt åt kvinnoförföljelse, barnvåldtäkter etc. istället för att göra något åt det verkliga problemen, exempelvis vattenbristen.
Nu ligger seminariet ute på Kunskapskanalen och du kan se hela samtalet här.
Medverkande: Gustavsson Chen, Anna (Intern. bibl.), Ilshammar, Lars (Arbetarrörelsens arkiv), Linder, Karin (DIK), Nygren, Åke (Kista bibl.)
Nicklas Lundblad, samhällspolitisk rådgivare på Google, tar i sitt "Sommar i P1" upp fördubblingshastigheten av information. Han säger "lagrad information; nedskriven text eller inspelad information".
Nicklas är en svensk IT-debattör och filosofie doktor i informatik som just tillträtt en tjänst på Googles huvudkontor i Kalifornien i USA för att bygga upp en tankesmedja kring samhällsfrågor. Har dessförinnan arbetat många år på Stockholms Handelskammare, senast som vice vd. Är ledamot i regeringens IT-råd, författare till tre böcker om internetsamhället och medgrundare av den liberala tidskriften Neo. Fick 2006 års Eisenhower-stipendium, som delas ut till framtida ledare runt om i världen.
Han påstår att mellan år 1750 och år 1900 (150 år) skedde en fördubbling, likaså mellan år 1900 och år 1950 (50 år) och mellan år 1950 och år 1960 (10 år). Informationen i dag är dubbelt så stor som för tre år sedan, och om tio år kommer fördubblingshastigheten att vara 72 dagar.
Digitalisering är ett medel för medborgliga världen bortom logistikens värld. En glömd tanke är att digitalisering är skapandets default, även tryckta böcker har ju faktiskt varit digitalierade under skapandets process. Det är därmed ingen ny fenomen, men som det kan utge sig för att vara i vissa debatter.
Bibliotek kan tendera att vara lite fega och inte hoppa på nyhet och trender, förrän det redan är populärt och en trend som håller. Offer för stigande förväntingarnas missnöje. Bibliotek är reaktiva, men inte ofta så innovativa och skapande. Uppmanas att: JUST DO IT!!
I Kina interagerar författare med sin läsare i sociala medier och tillsammans skapar man böcker i realtid. Deras arbete är betalt och de kan leva på denna sortens författarskap.
Varför läser man deckare, thrillers och skräck? Tecken i tiden säger att det sänds aldrig så mycket matprogram som det gör idag, och ändå lagar folk men mindre och mindre. Förhoppningsvis är det kanske så att, vi utsätts så lite för ondska i vårt liv att vi söker spänning i böcker för att få utlopp för dessa känslor. Vi söker tröst och förståelse för det som är obegripligt. Och ondskans mest geniala sida är att det är oftast då hemskt att det leder till en mänsklig förnekelse som gör att ondskan kan återkomma gång på gång på gång....
Det diskuterades om deckarkulturen som förskjutits från att förklara samhällsstrukturer och personliga egenskaper till att blir kriminaldeckare, där man inte längre förklarar en händelse i en samhällskontext eller en persons bakgrund i förhållande till egenskaper.
Ondska gör ofta offret till objekt för att man inte ska känna att man har en mänsklig relation till offret.
SD – vad gär deras budskap på attraktivt? De skapar rädsla genom att förstärka fördomar och skapandet av idéer att vårt gröna gräs kan bli ännu grönare.
Finns ond vs. god litteratur? SDs framgångar har ”någon” sagt beror på att läsningen av skönlitteratur i skolan har minskat.
Kunskap ger insikt som skapar empati
Bandet mellan MÄN – ALKOHOL – ONDA HANDLINGAR är en vetenskaplig kännedom som det aldrig talas om. Men det är ett faktum som alla forskare känner till och erkänner att det är så.
Det finns ett resonemang inom kristendomen att Ondskan fanns innan gud, vilket gör att gud är inte ond. Man kan därför inte anklaga gud för allt hemskt som händer i världen.
För att minska ondskan måste man diskuterar den, då ”tvingas” människan att funderar på ”var står jag? vad tycker jag?” Då ondskan alltid är ”dem andra”, måste man sätta sin in de dem andras situation, hur skulle jag reagera om jag vore ”dem andra”?
Heberlein:
"Ondska är egentligen inte intressant, det som är mer intressant än ondska är godhet."
Att vara exeptionellt begåvad är ärftligt, och det är ca 2 barn/klass som kan inräknas som begåvat. Det är dock inte lätt för dessa barn som tidigt förstår att de inte tänker som sina jämnåriga och tenderar att tidigt underprestera och gömma sin intelligens.
Några tecken på ett särbegåvat barn:
Brådmoget
Snabb inlärning
Lillgammal
Ungås gärna med äldre
Vill lära sig i sin egen takt
Nyfiken, kunskapstörstig
Uppsluppen
Annorlunda i sitt tänkande
Större ordförråd än sina jämnåriga
Några skillnader mellan högpresterande och särbegåvade:
Högpresterande - Särbegåvade
Intresserad- Nyfiken
Har svar- Frågar gärna
Besvarar frågor- Diskuterar frågor
Kopierar- Skapar eget
Tar emot information- Bearbetar information
Förstår idéer- Tänker abstrakt och ser helheter
Har man särbegåvade elever, ska man se till att man stimulerar dem kunskapsmässigt och utmanar dem med övningar som ligger på en högre nivå. Att ha så mycket kunskap om särbegåvning att man upptäcker dessa elever, som oftast är introverta och vill inte stå ut i klassen som udda. Att man sedan bekräftar deras begåvning och låter dem lära i sin egen takt, då de under årens gång har en utmärkt egen studietakt och teknik för deras eget tänkande.
6 veckors semester har passerat och jag är så nöjd med mina sommar. På min första semesterdag bestämde jag att jag skulle ägna mina sommardagar med att sova, läsa och dricka vin. Vilket jag också gjorde!! Vilken mysig sommar jag har haft.
Mitt enda dåliga samvete har varit att jag inte har bloggat nåt på länge, på något sätt får jag inte inspiration till det. Jag funderar ofta hur alla människor där ute har ork att vara så aktiva, de tränar, aktiv i något sorts socialt forum, reser, umgås med vänner, umgås med partner, läser, jobbar, har hand om ungarna, lagar mat och äter... Hur hinner folk??
Ofta när jag kommer hem från jobb, orkar jag ingenting förutom att bara lägga mig på soffan och slötitta på tv. Och då ofta blir det nån urusel amerikansk såpa, eftersom jag då inte behöver tänka ett skit! Vilket är såå skönt. Men det gör ju inte heller min blogg mer levande och ni få som läser den blir utan mitt helt fantastiska liv :P
Men nu är hösten här och jag hoppas att jag får min normala boost av energi och planer, men kanske blir det uppätet av att jag nu har ett nytt jobb som tar energi av mig. Men jag hoppas jag får lite över till mig själv och lite personlig förnyelse. :)
Så har man avverkat en hel karriär på 2 år: byggt upp Hässelby gymnasiums bibliotek, arbetat med elever och lärare till ett underbart och besökt pedagogiskt rum på skolan och nu är det över. Vårens slit med ny rektor, omplaceringar och förändringar, lärarnas oro och stress och mina egna planeringar för att allt skulle bli klart tills jag gick på semester nu i sommar. Jag har svårt att förstå att jag inte längre jobbar kvar på Hässelby gymnasium och att min dröm som jag fick i uppfyllelse är till ända.
Men jag är oerhört tacksam för att jag fick chansen att göra det här, få utmana mig själv att arbeta på en mediaskola, där jag blev fotad, filmad, intervjuad med jämna mellanrum. Att hålla lektioner i informationssökning, källkritik och film-prat. Att hålla budget, planera projekt och skriva verksamhetsberättelser. Jag har haft enormt stöd från rektor och utomstående kolleger och jag fick också chansen att få arbeta med elever som behöver särskilt stöd, och i detta forum arbeta närmare lärarna och få en fantastisk relation kolleger emellan.
Det har dock också inneburit att jag fått kämpa för inre arbetstid, ett eget kontor, jag har varit tvungen att neka rektorerna om sånt som inte varit i min arbetsbeskrivning och jag har varje dag fått försvara verksamheten från slit och släng-uppgifter, fått försvara mitt gallringsunderlag, både när jag byggde upp biblioteket och nu när skolan lades ner.
Jag kommer minnas alla goda ord och komplimanger som jag fått och som bekräftar att jag är en bra kollega, person och bibliotekarie. Jag kommer sakna eleverna, som alltid är det som är värda all stress och planering i jobbet. De är pricken över i:et, grädden på moset och det som gör jobbet extra bekräftande och roligt. Jag kommer sakna det personliga som fanns på skolan, då det var en liten mysig skola, som var accepterande för olika identiteter, utseenden, och etniciteter.
För ett tag sedan var jag på scrappingkurs på Skapa Hobby och träffade så ett par jättetrevliga tjejer, som frågade om vi inte kunde ses privat och scrappa och pyssla. Vilket fantastiskt initiativ!! Så jag blev så glad när det nu äntligen blev av :)
Två av tjejerna målar stämplar och koncentrerade sig på att måla lite Magnolia stämplar. Det blev så fint! Här är kortet som blev klart under träffen:
Vi var fyra stycken som träffades, och nedanstående foton är mallen för ett annat jätteroligt kort! Detta ska jag verkligen försöka göra en dag. Mallen är ett julkort, men det kan man ju lätt göra om till vilket tillfälle som helst:
Själv passade jag på att scrappa ihop lite foton som jag framkallat, något som jag tänkt göra länge men inte riktigt haft tiden. Glada minnen förtjänar en guldkant!
Äntligen kan jag visa min fina kort, som jag gjorde på min scrappingkurs. Jag har väntat eftersom jag visste att jag skulle skicka dem till mina älskade mammor, mamma och min bästa vän.
Att vara mamma måste vara helt fantastiskt, men det är också ett ansvar och ett heltidsjobb. Jag har stor beundran till min mamma som uppfostrat sex barn och jag är så tacksam för allt hon gjort för mig. Hon har alltid vetat att jag vill vara precis som vem som helst och hon har haft full förtroende för allt jag gjort. Även när jag rymt hemifrån, otaliga gånger, jag har åkt till USA själv, fast jag inte var redo, jag har flyttat till Stockholm, hon har alltid varit övertygad om att jag har fixat jobb när jag varit arbetslös och hon är helt cool med exakt allt jag är. Min mamma är en beundransvärd kvinna!
Min bästa vän är en lugn person, som tar livet som det är. Hon kommer blir världens coolaste mamma, som alltid kommer vara lite orolig över sin son, men hon kommer alltid också att ta livets upp och nedgångar med en säkerhet att allt kommer att bli bra till slut. Hon älskar mig för den jag är och jag är så glad att hon finns i mitt liv. Hon är stark och självständig när hon behöver vara det och hon är en öppen person som behandlar andra med värme och utan fördomar.
Jag älskar er, och detta blogginlägg är till er! För att ni finns i mitt liv och för att ni tar mig som jag är. Ni är världens bästa mammor! Puss, puss
Stockholm Stadsteater sätter upp Drottning Kristina och vilken pjäs det var, fantastisk!
Farnaz Arbabi som regisserar har gjort en bra uppsättning av den brittiska dramatikern Pam Gems pjäs och han har tidigare satt upp Khemiris pjäs Invasion, som jag också tyckte var helt makalöst bra. I huvudrollen befinner sig Vanna Rosenberg, och hon behandlar denna karaktär på största allvar och nyckfullhet med en balans som är förträfflig. Vanna som Drottning Kristina spelar aldrig över i denna dramatiska roll, från barnsligt lekande till mördande allvar och förtvivlan.
Drottning Kristina är nog den mest intressanta kunglighet, jag vet med mitt begränsade historiska vetande. Efter att hennes mor förlorat barn efter barn tas hon hand av rikskansern Axel Oxenstierna, när hennes far går ut i krig. Hans uppdrag blir att uppfostra dottern till kung. Kristina blir en utmärkt regent och krigsförare men när det är dags att säkra tronen abdikerar hon. Att fängslas i rollen att hennes enda uppgift som kvinna är att producera barn kan hon inte acceptera. Hon är uppfostrad att så sin säd och vara fri som en man. I pjäsen får man följa Kristina från början av hennes regeringsår, hennes resor runt i Europa, som Alexandra Kristina, för att hitta en självfrände som kan stilla hennes behov av intellektuella diskussioner, hennes sökande efter tro för sin udda existens och en tröst för vem hon är.
Som ni förstår gillade jag denna pjäsen väldigt mycket och jag kände mig upplyft av den historiska innebörden av denna tveeggade hermafrodit, som det sägs att hon själv kallade sig. Jag håller inte alls med DNs recensent Maina Arvas, att den skulle vara för tung i sin handling och för svag i förhållande till sin scensättning. Jag tycker att det är just det som är talande för Drottning Kristinas dualistiska personlighet och kan ses som kompletterande istället för en last.
Jag hade förmånen att få gå på en forskardag med temat Bibliotek och digitala medier som arrangerades av Svensk biblioteksförening. Det var så kul och jag upptäckte hur mycket jag saknat den världen, i tal om inspiration, utveckling, utmaningar men framför allt att prata på en högre nivå med kolleger.
För att använda min blogg lite som en dagbok publicerar jag här lite anteckningar om vad som togs upp på konferensen. Är ni intresserade av vad som händer på forskningsnivå i ämnet bibliotek- och informationsvetenskap kan ni läsa vidare, annars kan du lägga ner nu.
Forskardagen: Bibliotek och digitala medier 6 maj 2010
Tema:
1, Elektroniska tidskrifter
2, Bibliotek & forskning
3, Olika medier och ”sanningen”
4, Akademiska bloggsfären
Ett remedierat bibliotek (elektroniska tidskrifter)
BIVIL, BHS, EXAKT-projektet, ansvarig för Digitala tjänster-mastern
Ett remedierat bibliotek anser Helena i en förenklade version och fritt översatt: ”En förnyelse av en mediaform till en annan med nya teknik. Genom att försöka överföra, utvidga och rekontexualisera ett äldre medium.”
Idag sker det en överföring från den traditionella tryckta tidskriften till ett digitalt medium. Forskare utnyttjar idag, i sin publicering, till 70 % .pdf-filer, varav också 7 % ges ut även i .html-format. Det man vinner på är utvidgandet av fulltextsökningar och inlagda hyperlänkar, för att direkt kunna referera till tidigare forskning. Ökar gör också tekniken av att rekontexualisera medier med video/audio teknik, interaktivitet och audiovisuellt tänkande.
Bibliotekens förhållningssätt till nya medier, iform av bevara, samla, organisera och tillgängliggöra. Framtidens utmaningar:
Bevara och organisera
Filformat
Versioner
Paratexter/metadata
Hur bevarar man olika filformat när allt kan ändra form, uppdateras, redigeras och/eller tas bort från den digitala sfären?
Samla och tillgängligöra
Nivå
Metadata
Det kommer att behövas broar mellan publisering och hur man bevarar den digitala informationen.
Digitala kompetenser (nytt masterprogram)
En fördjupning i hur man förhåller sig till, hanterar och publiserar digital information.
Bibliotekarie 2.0 kan och har
Tekniken
Lärandet
Pedagogiska rollen
Forskningsområdet
Nätverksbildande
Användarfokus
Projektledning
Personliga egenskaper
Diskussion:
Vi måste kunna definiera vad dessa kunskaper och egenskaper innehåller, exempel hur mycket av tekniken måste vi bemästra. Behöver ni endast förhålla sig till ett viss medium eller ska vi kunna skapa det själva för att förstå hur det fungerar? I vilken utsträckning måste en och samma person ha dessa kriterier? Kan det vara så att vi tillsammans har det och därmed uppfyller Bibliotekarie 2.0?
Hur kommer framtidens rekrytering ser ut?
Hur påverkas upphovsrätten, när vi behandlar olika filformat och medier i samma dokument?
Bibliotek, digitalisering och textforskning (bibliotek & forskning)
Föreläsare: Mats Dahlström
BHS, forskningsprojek: JNUVWAB och COST A32
Det finns olika drivkrafter och strategier bakom digitaliseringsprojekt, exempelvis ideologiska, karriär, ekonomiska, politiska etc.
Proaktiv digitalisering (storskalig projekt, allt inom ett visst område digitaliseras)
Reaktiv digitalisering (någon begär en digitalisering och sedan sparas det)
Retro digitalisering (digitaliseras i efterhand, för att mediet har ändrats från tryckt form till digital)
Ett exempel på skillnader är textdigitalisering vs. bild digitalisering i hur man bevarar objekt. Exempel som visades var informationen om William Blakes dikt ” The echoing green” i projekten Projekt Gutenberg (textdigitaliserar) och i William Blakes archives (bild digitaliserar).
Ett nordiskt utgivningsprojekt är Litteraturbanken som innehåller olika ingångar till faximiler.
Bibliotekt 2.0 och det digitaliserade kulturarvet är att man synliggör processen i ett arbete. Eftersom man kan se den digitala redigeringen, korrekturläsningen och kommentering av ett verk. Det svåra med att gå från open access till en open source är kostnaden. Det kan kosta upp till 30 000 per fil att digitalisera ett objekt. Bra exempel på projekt är exempelvis Wittgensteinsource (http://www.wittgensteinsource.org/), Schoppenhauersource (http://www.schopenhauersource.org/navigate.php?page=base) och Nietzschesoure (http://www.nietzschesource.org/).
Fakta eller fiktion? (olika medier och ”sanningen”)
Föreläsare: Olof Sundin
BIVIL, BHS, EXAKT-projektet
Deltagande medier (sociala medier)
Information literacy / informationskompetens
EXAKT-projektet
Konsekvenser
I skolan har det skett en förskjutning från traditionell läromedelsundervisning till former som projekt, PBL och andra forskande metoder.
De sociala medierna som används med en tydlig naturlig attityd av eleverna är exempelvis Delicous, Facebook och Wikipedia (och så klart Google)
Den farliga informationen
Hur ska man ställa sig till exempelvis Wikipedia som källa?
I stora drag, tyckte föreläsaren att det är bättre att lära elever hur de ska förhålla sig till mediet istället för att förbjuda det. Det används ju ändå av eleverna. Han delade därmed åsikterna med Kristina Alexandersson för Wikipedia i skolan. Låt eleverna bemästra verktyget. Detta kräver ju att vi också måste kunna alla verktyg som finns i Wikipedia, finns det någon kurs att gå, eller måste vi alla bli Wikipedianer?
Det finns mycket mer till Wikipedia än vad man tror när det gäller validering av informationen. Exempelvis: Det finns personer som har koll vad som skrivs i Wikipedia, historiken, diskussionen, ikoner iform av stjärna (mer trovärdig information enligt dem som redigerar i texterna) och hänglås (delar eller hela artikeln är låst för redigering då det framkommit för mycket aktivitet i artikeln).
EXAKT-projektet
Expertis, Auktoritet och Kontroll på Internet - en studier i ökade elevaktiva arbetsformer i gymnasieskolan. Skett i två delstudier och man kan följa projektet på http://projektexakt.wordpress.com
Utmaningar i framtiden
Sociala medier medför ett förändrat och ökat fokus på källkritik. Kontroll av innehåll och organisation bakom digitaliseringar är annorlunda utformade och det är inte alltid som det är en enskild person eller organisation. Vi måste lära oss att använda och förstå paratext och metadata.
I utbildningmiljöer är det viktigt att fortbilda sig i
Medan 70% av den yngre generationen använder sig av bloggar
Statistiken för att själv skapa sig en blogg ökar ju högre utbildning man har.
Forskarbloggar – hur passar de in i den vetenskapliga världen?
Det finns olika typer av bloggar:
Filterblogg (en blogg som har mycket externa referenser och länkar)
K-blogg (kunskapsfokus till ett viss projekt eller produkt)
Personlig dagbok
Mixad
Annan
Användandet av bloggarna är inte endast i syfte till kolleger utan har även en funktion att sprida information till allmänheten, och kontakt med familjen och vännerna. Bloggen fungerar därmed som ett intermediärt verktyg mellan världar.
3 motivationer för att blogga
Kreativitet
Man är en del av ett större sammanhang
Att dela med sig – översätta akademisk kunskap till en bredare målgrupp och göra det tillgängligt
Funktionerna för bloggarna är enligt forskarna själva:
Sprida innehåll
Uttrycka åsikter
Omvärdsbevaka
Skriva fritt
Interagera
Skapa relationer
Diskussion
Problematiken med antidatering – vad händer med valideringen om man överför gamla anteckningar i ett nytt medium i framtiden? Man kan ju definitivt inte lita på en digital datering som är satt före datorernas födelse??
Ska man spara och arkivera bloggar? Kanske inte men det finns intresse från Folklivsarkivet som sparar privatpersoners tankar i skrift (en frivillig insats) i olika ämnen för att visa ett kulturarv om vad som händer här och nu för framtiden.
Nu är det verkligen mycket roligt som händer. Jag fick godkänt av min rektor, som fortbildning, att köpa in valfri läsplatta. Informationssökning gjordes på nätet om tester, utvärderingar, kommentarer, bloggar om olika modeller och jag valde till slut Sony Reader Touch Edition. Jag tycker att det är mitt ansvar att ha koll på de senaste tekniska prylarna som, ryms i min budget eller fortbildningsbudgeten, utkommer i min profession. Vilket är svårt att hänga med i, då den tekniska utvecklingen går så fort. Men i veckan kom den, min nya lilla leksak!! :D
Det tog lite tid att få igång den och det strulade lite med nån konfiguration som jag inte visste hur jag skulle omstarta och det stod heller ingenstans. Jag tryckte på alla knappar, stängde av och satte på och reset-tryckte, och helt plötsligt frös hela mackapären... jag slet mitt hår och tänkte: NEEEJ! Typiskt om det är nåt fel på just min läsplatta och behöva reklamera och sånt skit!
Jag stannade upp en stund och kom fram till att jag börjar om från början. Avinstallerade programet i datorn, och rensade ut allt. Och när jag var klar, tog jag min läsplatta och vad såg jag: Den fungerade, YA-YA!! *skumt, men Jiiippii*
Så nu ska jag testa och ladda ner e-böcker från E-lib på biblioteket och se om jag kan ladda ner Amis-böcker från Tpb och andra roliga alternativ. Jag känner på mig efter bara en dag att detta kommer bli en nära vän i sommar, om jag hittar bra böcker att ladda ner :)
Idag har jag varit på min första scrappingkurs, det var så kul!! :D
När jag surfat på nätet har jag sett så fina kort som ser gamla ut och undrat hur man gjort. Så när jag såg att butiken Skapa Hobby hade kurser och en i vintage-kort, kunde jag inte låta bli att anmäla mig. Vi fick göra tre kort med olika stilar och metoder: rivna kanter, embossing, olika material: wellpapp, skrynklat papper, band och motiv.
Så här blev ett av korten, jag lägger ut de andra vid ett senare tillfälle eftersom jag tänkt skicka iväg dem vid ett passande tillfälle. Så det är bara att vänta och se om det dimper ner ett kort i postlådan i framtiden ;)
Jag har ju helt glömt bort att visa er mina senaste kort. På en och samma dag lyckades jag vara på ett dop och en 30-års fest. Till lilla Tintin embossade jag namnet och återgav lilla björnen som också fanns på inbjudningskorten och i högra hörnet uppe, skapade jag ett luffarschack med dagens datum. Inne i kortet skrev jag själv texten, och kantlade den med en mörk färg. Jag tog också reda på vikt och längd när hon föddes så att det blev lite mer personligt.
Efter dopet var det dags för party!! Som present gav en ett presentkort på Personal Shopping på Åhléns och därför tyckte jag att kläder var passande för utsidan. På insidan fick jag en idé om att ta med en discokula, eftersom födelsebarnet är party som tusan och gillar schlager. Men då jag inte hittade någon att klistra in, så var det ju tur att jag precis lärt mig att embossa. SKÅL!!
Som många andra tjejer älskar jag skor, man kan ju helt enkelt inte har för många. Varje tillfälle är ett tillfälle att ha något riktigt snyggt på fötterna och gillar man kläder finns det ju skor för varje outfit. Jag försöker verkligen att tänka före jag köper, men ibland är dem bara för snygga och jag bryr mig inte om ifall jag kommer använda dem eller inte. Har jag tur får jag dem för ett verkligt bra pris. Som när jag var hemma i Höganäs på sportlovet och gick där in i den enda skoaffären som finns i den lilla staden och hittade till 50 % rea, dessa supersköna stövlar. Dragkedjan var lite trög, så jag fick ner priset till 70% avdrag, pga. fabrikatsfel :)
Under påsklovet var jag nere i skåne igen och tusan om jag inte hittade ett par skor till där, på Nilson på Väla, sista dagen jag var nere, precis innan jag skulle åka hem. Jag frågade personalen om artikelnumret och ringde deras kundtjänst när jag kom hem till Stockholm igen. Dessa skor var också 70% rea på och alla affärer i storstaden hade plockat bort sina reaskor, så det var tur att jag tog artikelnumret, annars hade jag nog aldrig hittat dem här uppe.
Men lite nyttig hade jag ju tänkt mig våren och jag hade för avsikt att köpa mig ett par riktigt snygga trekkingskor också, men då man har storlek 36 är det inte alltid man får som man vill. Salomon-skorna jag hade fått tips av från syrran passade inte, de var för stora, och det hade inte den modellen i en mindre storlek heller... typiskt! Men vad hittade jag inte då på Nilson, när jag var där, jo tusan, där stod dem: sommarens shopping-skor!
När jag kom hem, hade jag sån överskottsenergi av all rolig shopping att jag gav mig ut på en långpromenad/kort joggingrunda. Och då slog det mig plötsligt, där jag sprang i mina gamla gympadojjer... Tusan också, det var ju därför jag skulle köpa joggingskor, för att de gamla är definitivt för gamla!! Så jag nästa dag när jag skulle till Stadium för att kolla skor, gick jag igenom Sthlm Outlet och där fanns ju Nike!! Jag gillar det märket och tänkte jag går in och kollar och hittade: Jag gillar absolut inte vita bling bling jogging skor, jag vet att det är till för att man ska synas, men dem är ju såå fula. Så dessa lite mörkare passade mig perfekt, de har till och med pronationsstöd och det bästa var att jag fick dem för outlet-pris: 900kr istället för 1300kr.
Perfekt början på sko-året!! :))
Ta hand om era skor, klacka om dem ofta, putsa, inpregnera och fetta in era läderskor, så håller dem längre och du är alltid snygg!!
Var inne för ett tag sedan på Skapa Hobby och kollade in mer scrapping-prylar och passade på att fråga om embossing. Så när syrran fyllde år passade jag på att testa. Helt plötsligt fick jag en helt ny funktion för min brödrost :) Superkul!
Embossing är ett pulver som värms upp tillsammans med stämpelfärg för att skapa ett slags reliefpräglat mönster. Passade på att testa min fina nya stämpel från Magnolia också.
I år blev det bara ett påskkort, och så här blev det:
Dags att skriva om mina två senaste teaterbesök på Stadsteatern
Den första var Lärare för livet, en dråplig historia som utspelar sig på ett gymnasium. Första akten var jätterolig och man kände igen sig bland personalen och i alla dråpliga situationer. Dramat utspelar sig under ett läsår och det börjar med kaffe och fika och utvärderingen "Vad gjorde ni på sommarlovet". Vi får träffa den nya läraren som oroligt och inställsamt sätts mot den bittra och "så här gör man, men jag ger inga tips" - läraren. Vi har lärarna som ger allt i yrket till dem bokstavligen trillar pall i personalrummet och rektorsbytet "ut med det gamla och in med det nya" - tänket.
I andra akten drogs intrigen dock för långt, det blev för dråpligt och för orealistiskt för att det skulle bara roligt. Rektorn tappar fokus och handgripligen kastar ut en elev, gympaläraren dör i personalrummet och romantiken som gror vissnar i kopieringsrummet. Tråkigt att regissören Måns Lagerlöf inte kunde hålla fokus på det realistiska, tycker jag, det skulle varit roligare. Scenografin var dock en kul idé, med publiken som elever och ett personalrum som ses ovan ifrån. Det gjorde perspektivet intressant, med lärare så nära men ändå så långt ifrån och främmande.
Handlingsplanen som ligger i krislådan blir väldigt aktuell i denna pjäs: Håll om Håll tyst Håll ut
Foto: Joel Persson
Sommarnattens leende
Den andra pjäsen jag har varit och sett är Midsommarnattens leende, en musikal av Stephen Sondheim. Den är baserad på Ingmar Bergmans film med samma namn, och jag har inte sett den så jag kan inte jämföra dem. Men jag fann den inte superbra, mer ett OK. Midsommarnatten har tre leenden: det första för de älskande, det andra för narrarna och det tredje för de ensamma och sorgsna. Och det säger väl det mesta om pjäsen... Inget nytt under himlen!
Däremot gillade jag Magdalena Åbergs scenografi. Den var stilfull, enkel och påhittig, men framför allt lekfull, med massor med olika sorters tyger som flög för vinden likt kärleken tillfälliga flyktighet. Foto: Petra Hellberg
Är uppe i åldern när nästan alla jag känner får barn, till och med min allra bästa vän. Jag här så glad för hennes skull och när jag fick reda på det började tankarna redan virra om vad ska jag ge henne när barnet kommer. Efter lite erfarenhet av mina andra kompisar som också fått barn, kom jag fram till att jag inte skulle ge henne kläder, eftersom det är oftast det man får till sin nyfödda. Jag talade med vår gemensamma kompis, Sarah, om att ge henne en babykorg, med allt som man kan tänka sig att behöva som mamma. Hon nappade på idén och planeringen började redan tidigt i höstas. Så när Noel föddes 13 feb 2010, vägde han 2610g och var 46 cm lång, fick den nystartade familjen denna fina korg:
I korgen fanns: blöjor, en body, Welda Baby Schampo, tvättlappar, babytemp, skor, en tröja, bindor, våtservetter, baby olja, idominsalva, två typer av eksemsalvor, ammingslappar. Sarah berättade att när hon levererade korgen fick hon många leenden och blickar på BB, några till och med frågade henne var hon köpt den korgen någonstans.
Här är också kortet som jag scrappat som vi la i korgen:
Nu är jag så nyfiken och vill så innerligt åka ner och träffa denna underbara kille som kommit till jorden, men jag får vänta en vecka till, ska åka ner på sportlovet v.9. Men tills dess får jag nöja mig med att kolla på dessa fina bilder som Sarah tagit:
Hamlet, denna klassiska tragedi av Shakespeare, spelar på Stadsteatern med Katrine Wiedemann som regissör. Uppsättningen är i modern tappning, och den är mörk. Katrine berättar i SvD, 2009, att hon vill göra Hamlet enkel, känslomässigt igenkännbart, inte politiskt eller modernt utan arketypisk. Detta förstår jag inte alls något av, tycker inte alls att man känner igen Hamlet och hans känslor då många av mysterierna i Shakespears pjäs redan är uttalade. Detta förstör lite dramat, då det var det jag uppskattade mest när jag själv analyserade Hamlet när jag studerade Litteraturvetenskap. Var han galen eller inte, i sin fråga: Att vara eller inte vara?
Som tidigare recensioner tycker jag då inte som Leif Zern (DN, 2010) i min bedömning av denna uppsättning. Jag tycker inte alls att den är så fantastisk som alla andra verkar tycka... Han tycker att man känner igen ett konstverk genom att det inte är en gest eller ett ord för mycket. Det krävs mycket av en skådespelare för att göra så långa monologer intressanta, men han har rätt i att gesterna är få och det är dessutom också rekvisitan. Däremot tycker jag att Anna Angström (SvD, 2009) beskriver pjäsen lite bättre och hade jag läst denna artikel innan jag gick och såg pjäsen hade det nog underlättat. Gustaf Skarsgård återger då hans karaktär genom Kathrines ögon: "Hon lyfter fram Hamlets passivitet rent fysiskt genom att låta honom vara mitt på scenen nästan hela tiden. Det har varit lite frustrerande att inte ha scenerier. Jag har känt mig kastrerad på sätt och vis..."
Med dem orden kommer två riktigt positiva kommentarer: Gustav Skarsgård är en fantastisk skådespelare i pjäsen, han balanserar denna passiviteten perfekt med hans inkapslade, förtryckta och sjudande skådespeleri. Man väntar bara på att han ska explodera i hans maktlöshet inför vad som pågår framför hans ögon. Det andra fantastiska är ljussättningen, en hatt av för Linus Fellbom (ljus) och Anton Liep (videografik), helt otroliga effekter som väcker mer känsla än själva dramat.
Det blev en roligt eftermiddag med mycket skratt och som ni ser stökade vi till lite. Men jag lärde mig göra en presentpåse som man kan använda sig av till alla tillfällen, med lite olika papper passar den till både födelsedagar, jul och andra presenter. Inuti påsen fäster man också en liten ask, för att förvara sin gåva i. Denna påsen gav jag min bästa kompis med ett smycke i, hon blev riktigt glad och tyckte om både present och påse.
