Resan ner till skåne, del 2

När jag äntligen kom fram igår, orkade jag inte skriva... så här kommer del 2

Trodde att det värsta var över, när jag skrev förra inlägget. Jag hade kommit med mitt X2000, och kände mig ganska lugn. Det enda som störde mig, var att satt och frös nästan hela resan, hade kappan i knäet för att varma mig. Ju längre ner till skåne vi kom, blev tåget mer och mer försenat. Till slut var vi en hel halvtimme sen, vilket gjorde att det anslutande tåget jag skulle med i Hässelholm redan hade gått när vi kom dit. Så vi som skulle till Hbg-hållet fick åka med till Lund, där det avgår lite fler tåg, speciellt ett snabbtåg. Jag tyckte det lät som ett bra alternativ men tji och tjo fick jag. Jag väntade, och på andra sidan perongen gick ett långsamt pågatåg förbi. På tvn över tågtiderna såg jag plötsligt ändringen på 10 min, 20 min, 30 min... försenat. Tusan också, tänkte jag, jag skulle tagit det andra tåget. Jag hoppade på nästa långsamma tåg till Hbg, för vem visste hur lång tid det skulle ta innan "snabb"-tåget skulle komma. Var nu 1 timme försenad och jag var trött och hungrig och jag ville bara hem!

Men än var det tyvärr inte över... konduktören tittade skumt på min biljett, eftersom jag egentligen inte skulle åka med detta tåget, och jag bad till gudarna att hon inte skulle säga något för då hade jag huggt huvudet av henne, av ren hunger. Men det var nog det enda som gick rätt på resan, hon kände nog på sig och såg på mig att han skulle hålla tyst, för hon gav tillbaka biljetten utan att säga något. *pust* Däremot fick tåget röd signal och vi stod still i säkert 15-20 min förbi Teckomatorp, jag tänkte jag döööör!!!

Men efter 1.5 timme efter avsatt ankomsttid kom jag äntligen fram till Hbg och fy tusan vad skönt det var :)

Men nu är jag hemma hos föräldrarna och käkar gott och har det gott!!

Resan ner till skåne, del 1

Så var man på väg igen... ner till skåneland, utomlands, zoega-land, ja, kärt barn har många namn. Helgen ägnades åt att städa i förebyggande syfte, eftersom jag hatar att komma hem till ett ostädat hem, efter att ha varit borta en längre tid. Dessa dagarna fick mig att koppla bort en del av jobbstressen jag har haft de senast veckorna. Så nu ser jag fram emot att komma hem till föräldrarna och fira en förhoppningsvis vit jul, för en gång skull. Men det gäller ju att inte ropa hej förrän man kommit över bäcken... sist jag hörde fanns det risk för plusgrader och regn på julafton, och skulle man bli förvånad... njä, kanske inte speciellt, men besviken kommer jag bli trots det.

Snöväder är vackert på många sätt men det kan ju också ställa till det en del, i alla fall när man ska ut och resa. Men ibland har kroppen ett inbyggt försvar, i alla fall, känns det så. Imorse vaknade jag ganska mycket för tidig och jag kunde inte få ro att somna om. Så det var ju lika bra att stiga upp och börja dagen med det lilla jag hade till frukost, har käkat ut kylen eftersom jag inte ska vara hemma på en vecka. Käkar som vanligt framför tvn och småslö tittar på dåliga amerikanska serier och jag zappar emellan. Så blir det reklam igen och jag zappar vidare.. hmm.. tv4 nyheter... lokalnyheterna... hm, det kan ju vara intresserant. kollar lite men dem är precis slut och jag ska precis zappa vidare när de börjar presentera lokaltrafiken. För alla som inte vet hur den presenteras, så berättar dem alltid kollektivtrafiken sist och vägar in och ut från Sthlm först, men inte idag, Strul på att pedeltåg, pga av vädret som frusit fast växlar och sånt och massivt vagnfel på samtliga pendeltåg... Åhh, skit, jag som har ett tåg att passa idag. Kollar på klockan och tänker, ska jag gå nu, en hel timme innan jag egentligen tänkt gå hemifrån, eller ska jag chansa.. ?? Chansa är kanske inte det bästa när man har en lång resväg och betalat en bra slant för den också... jag går nu och så får jag väl sitta på centralen i stället och vänta, men då vet jag i alla fall att jag kommer med tåget.

När jag kommer ner till stationen, är tågen ca 40 minuter försenade, jag går fram till en man som jobbar på sl och frågar hur lång tid det tar att åka in till stan med bil, i fall det är så att jag måste ta en taxi in till stan för att hinna. Men han var inte så trevlig, svarade lite snorkigt att det visste han inte. Jag tänkte, skit, vad ska jag göra nu, men jag hoppades att ett tåg skulle komma, men blev mer och mer nervös av ankomsttiderna som förändrades hela tiden. Skulle precis ringa taxi, när de ropar ut i högtalarna att tåget till Sthlm och Västerhaninge är på väg in till perongen. Vilken tur man kan ha :)

Resten av vägen gick bra, och jag kom in till centralen en halvtimme innan mitt X2000 skulle gå, vilken gjorde att jag hade tid att i lugn och ro gå inom pressbyrån och handla nåt att äta på tåget. Jag passade också på att ge bort min SL-kort, som jag hade en vecka kvar på. Tycker det är så onödigt att det inte kommer till användning, så jag brukar lämna in bort det gratis när jag åker iväg om det finns dagar kvar på det.

X2000 gick som det skulle från centralen och nu sitter jag här halvvägs och är smått yr.. lyckas alltid få plats så att jag åker baklänges... så jag kommer väl gunga hela kvällen... :P

Ska bli skönt när jag är framme... vänner och familj i skåne, vi ses snart!

Julkort

Efter en stressig månad blev till slut julkorten klara. Jag bestämde mig ganska tidigt, när jag väl började scrappa tidigt i höstas att jag skulle göra mina egna julkort i år. Jag har förstått att det är en utdöende tradition men jag skickar varje år för att jag må vara glömsk året om, så jag tar igen vid julen. Tiden gick och slutet av november kom och jag hade mer och mer ångest för om jag verkligen skulle bli klar eller om jag skulle bli tvungen att gå och köpa julkort i år också. Men i all stress lyckades jag med denna terapi att bli klar, och nu efteråt känns det som att om jag inte hade haft dessa pauser med scrappandet så hade jag nog blivit galen. Det tvingade mig nämligen att varva ner ibland och jag kan verkligen rekommendera scrapping som terapi, supermysigt när man väl sätter sig och pysslar. Det är kreativt, det krävs inte mycket detaljer om du inte har tiden eller pengarna, för du kan verkligen förenkla motiv och text så att det passar in i hur just du känner dig just då. Men du är ändå aktiv och det känns bra när man är uppe i varv och behöver komma ner, att göra något aktivt och kreativt men ändå avslappnande.

Jag önskar alla en riktigt god jul!

Den girige

Som avslutning på höstens teatersäsong, gick jag och såg Den girige av Moliére. Regissören var Gösta Ekman och tusan vad rolig och bra den var. Huvudrollen skrevs, i original, till Moliére själv och på Dramatens scen intog Johan Rabaeus den, med bravur, han övertog scenen från de andra och spelade som bara han kan göra, en riktig skit- och surgubbe. Jag är själv inte förtjust i herr Rabaeus men i rollen som Harpagon var han helt lysande.

Handlingen är likt en fars och som de flesta komedier så är det kärlekens förväxlingar som är i fokus. Harpagon är den snålaste man kan tänka sig, han är klädd i trasor och ser ut som en uteliggare, den enda skillnaden är att i famnen har en en Pippi-skattkista full med guld. Hans två barn försörjer, praktiskt taget, sig själva och även om skulderna är stora, för framförallt sonen, så förälskar sig båda i fattiga partners. Men Harpagon har en annan plan och bestämmer sig för att gifta bort de båda barnen och dessutom med så stor profit så möjligt. Det blir stor drama i de båda syskonens liv, som gör allt de kan för att få sina käraste... och en natt händer det värsta som kan hända Harpagon, han blir bestulen. Men av vem??

Fotograf: Sören Vilks