Smaken är som baken

New Beauty Councils föreläsningsserie Förändrade perspektiv, i fyra delar, pågår nu på Stockholms Stadsmuseum. Kvällens föreläsning handlade om fult och snyggt i besluten om stadens utveckling. Inbjudna gästföreläsare var:
Amra Heco, filmare, radioprod och projektutv Miljonkulturell ungdom
Ann-Charlotte Backlund, Stadsantikvarie
Martin Rörby, arkitekturhistoriker, sekreterare Rådet till skydd för Stockholms skönhet
Catharina Gabrielsson, arkitekt, forskare och författare

New Beauty Council jobbar med frågor som vem staden är till för och vem som bestämmer hur den ska se ut och fungera. De står för förändring och omprövning och ser hellre att staden är dynamisk och använd än exempelvis Stockholms mantra: Snyggt och tryggt.

Amra pratade om Ernesto Guerra gatukonst som välkomnande hemmiljö, grundidén om blomparaboler för Tensta Bomässa och hur ljud kan påverkar miljön.
Ann-Carlotte berättade om sitt jobb och hur man ser på byggnader utifrån antikvariska värderingar; dokumentvärdet och upplevelsevärdet. Hon visade och berättade om den byggnad som anses vara Stockholms fulaste byggnad – Riksbanken.
Martin talade om den dynamiska stadsbilden och förorternas utveckling. Dessutom tog han upp Sergels torgs funktion som offentlig mötesplats.
Catharina fortsatte i Martins spår och talade om hennes arbete och åsikter om tankarna för Sergels torgs inglasning . Därefter satte hon stadens utveckling i fokus och talade om Paris och Londons stadsplanering i förhållande till varandra. Hon tog upp projektet Robin Hood Garden i London som ett exempel på debatter om kulturhistoriska värden.

Kvällens debatt var smått haltande och spretade en del, då moderatorerna inte kunde hålla den röda tråden eller följa upp åsikter och frågor som kom fram i debatten. Diskussionerna handlade om byggnaders estetik till det offentliga rummets användande. Två kommentarer fastnade dock hos mig, den ena kom från Catharina Gabrielsson. Hon sa att det egentligen var väldigt ointressant om byggnader är snygga eller fula, det är viktigare hur man använder sig av sin miljö och att det ska vara ett dynamiskt rum som möjliggör det tillfälliga. Den andra kommentaren kom från en besökare och hon ansåg att Sergels torgs inglasning är ett förlag som lagts för att ta bort de negativa om "Plattan". Hon sa att genom att bygga bort det oönskade, berövar man den enskilda individens erfarenheter för just det ”fula” (knarkare, alkoholister, den bråkiga ungdomen etc.). Då föds också fördomar, och man får sin världsbild av andra medier, exempelvis tidningar och tv.

Någon tog upp tillvägagångssättet om besluten om byggnader och stadens utveckling och tyckte att det var fult att man som invånare inte fick tillräckligt information förrän byggarna kommer på plats. Men jag tycker att det faktiskt, också, är upp till den enskilda individen att vara intresserad och ta reda på information om vad som händer där man bor.

Alla vill in i dimman

Efter jobbet igår åkte jag och en kompis till underbara Judit & Bertil, som jag verkligen kan rekommendera. Min kompis brukar gå dit för en afterwork med sina vänner och har berättat så gott om stället, och igår var det första gången jag var där. Vi käkade god mat, jag valde en mycket god skomakarlåda, och efteråt tog vi ett par öl. Roliga referenser på menyn, kvittot och i barmenyn lockar en till skratt och en mycket trevlig personal som kommer ihåg en när man står i baren och ska köpa sig en andra och tredje öl. Stället är lagom stort och ljudnivån lagom hög för att kunna prata i fred med sina vänner men ändå tillräckligt litet för att vid något tillfället få chansen att kunna skapa sig nya kontakter och vänner eller bara få en trevlig pratstund för kvällen.

Jag ska definitivt gå dit fler gånger!

Öppet hus

Det är lördag, en grå och regnig dag, och Hässelby gymnasium har öppet hus. Jag tog emot sökande elever och deras föräldrar i biblioteket och berättade om biblioteket som resurs och min ambition och hur jag vill jobba i framtiden i form av studiehjälp för eleverna. Min rektor, Eva Hoas, och jag har diskuterat möjligheten för en läs- och skrivstudio, som en biblioteksresurs, och jag håller nu på att undersöka hur man skulle kunna jobba med det. Efter att ha läst ett memo från bibliotekarien från Årets skolbibliotek 2008, Fässbergsgymnasiet, funderar jag nu på att erbjuda extra studiestöd till alla elever som önskar detta. Innan skolans början och en eftermiddag i veckan till att börja med, och att de får boka tid hos mig. Tillfället ska vara i samband med ett viss projekt, på detta sättet blir det enklare för mig att ge relevant information till den enskilda eleven. Hjälpen som jag tänkt erbjuda är studieteknik, informationssökning och uppsatsskrivning, alltså inte traditionell läxhjälp utan mer fokus på hur man studerar mest effektivt på gymnasiet och i vidare studier.

Det var en mycket inspirerande att prata med föräldrarna om deras barns studieteknik och de visade stort intresse för biblioteket och mitt sätt att vilja jobba. De elever som tänkt söka Sam-programmet visade sig mest intresserade av biblioteket och dess resurser. Även föräldrar med barn som har diagnos av något slag var också positiva till mitt arbetssätt och min syn på elevers studier och studieteknik.

En tjej sa till sin mamma:
-Synd att inte bibliotekarien på min skola jobbar så!
En annan insprirerande kommentar kom från en mamma som besökte Hässelby gymnasuim till sin dotter, som tyvärr inte var med:
-Jag blir mer och mer övertygad om att detta är skolan för min dotter.

Nu sprudlar idéerna och jag funderar även på att kanske hålla relevanta föreläsningar som kan vara till nytta för eleverna. Studieteknik på höstarna och "Att söka till universitetet", "Så är det att läsa på universitetet", "Arbetslöshet - vad gör jag nu?" och information om facket, a-kassan och andra bra saker man bör veta när man går ut skolan.

Vi får väl se, men det hade varit jätteroligt att genomföra och intuitionen säger mig att den sortens information saknas i dagens gymnasieskolor.

Mekanisk liten knähund

Har fått för mig att köpa mig en laptop, men vilken ångest man kan få... Min nuvarande dator är urgammal och har nu ett eget litet liv, dvs. den startar när den själv vill och orkar. Och det är givetvis inte vid de tillfällena som man själv vill att den ska gå igång. Känns det igen? ;-)

Så nu har jag nog pratat med alla jag känner för att få tips och råd, gick till Elgiganten för att kolla in design och pilla lite. Alla säger likadant: Det är innehållet som räknas! Det må vara sant men oj, vilken klyscha det är... Jag upptäckte att ju mer jag tittade på datorerna desto fulare blev dom och jag insåg att det är som i livet. Människan vill omge sig med vackra saker och så även jag.

Nu har jag ju turen att känna personer som kan göra ett urval till mig, vilket jag är såå tacksam över, eftersom jag själv är helt ute och kan inget om bärbara datorer. Så nu tror jag att det blir en Dell Vostro, vad jag har hört är Dell stabil, bra och den är snygg!

Vad tycks?

Gömda - en bok på flykt

Ingen har väl kunnat undgå veckans litteraturdebatt om Marklunds bok Gömda. En bok som när den kom ut 1995 klassades som fackbok under signum Vnamb - Kvinnomisshandel, men under åren har man på många bibliotek förflyttat boken till skönlitteraturshyllan Hc. Så för mig och mina andra kollegor kom nog inte veckans debatt som något överraskande, då jag antar att diskussionen har varit upp på många bibliotek. Många böcker blir dubbelklassade men jag tror inte det är så många böcker som klassas som både facklitteratur och skönlitteratur. Antingen är ju en bok sann eller inte, eller hur är det egentligen?

De senaste årens populära En sann historia-böcker har satt många sanningar på spel och idag pratas det som dokumentärromaner eller dramadokumentärer. Böcker byggda på en sann historia, inspirerade av verkliga händelser, men innehåller verkligen inga glasklara begrepp om vad som är vad. Dessutom saknas helt och hållet också ramen som håller reda på definitionerna.

Liza Marklund själv har idag gått ut och mött den kritik som under veckan blossat upp, likt stora övertända bokbål. Hon säger till tv4-godmorgon att hon ångrar att hon skrev "-en sann historia" och skulle istället skrivit "-baserad på en sann historia". Liza Marklund skriver på bloggen Newsmill: "Att boken är en gestaltad berättelse, inte något reportage, är alltså inte så uppenbart som vi trodde. /.../Om människor har uppfattat att ”Gömda” och ”Asyl” är korrekta ner i minsta detalj, då känner de sig förstås lurade. Jag är uppriktigt ledsen för detta." Här kan du också läsa hur Liza Marklunds förlagschef Anne-Marie Skarp på bokförlaget Piratförlaget bemöter kritiken.

Liza Marklund är inte någon av mina favoritförfattare, och som sagt jag har haft min tvivel som bibliotekarie vad gäller klassningen i biblioteket. Jag kan också erkänna att jag inte alls bryr mig om i fall boken är 100% sann eller inte, då den är tillräckligt sann för många kvinnor i världen och att när boken kom ut 1995 väcktes många bra politiska debatter om kvinnors utsatthet. Den väckte också många människor som läst boken ur deras koma vad gäller förståelse för andras människors situationer och för mig kommer det vara den första boken som representerar denna storm av genre som många människor idag hungrar efter, dramadokumentäreren. Man missar helt poängen av historien, det enda som är viktigt är att den är sann. Ett perspektiv som jag, personligen, har väldigt svårt för.

Kalla kriget

Historia är inte mitt bästa ämne och jag kommer mycket väl ihåg min egen gymnasielärare i historia. Hon var en hård, men rättvis lärare som krävde mycket av oss elever, och även om jag aldrig själv nådde fram till ett bra betyg och hade väldigt svårt att få bra på proven kunde jag aldrig säga att jag inte förtjänade mitt betyg. Så därför är det en extra utmaning när eleverna har tematiserade arbeten i just historia.

Just nu är det kalla kriget som står på schemat och därför ska jag här rekommendera en bok, för alla som är intresserade av modern krigshistoria, eller vill bli, med konflikternas rent militära förlopp i fokus. Boken är skriven av Gunnar Åselius och heter Krigen under kalla kriget. Startpunkten är Negevöknen 1948 och slutpunkten Kosovo 1999. Där emellan behandlas allt från Dien Bien Phu och Budapest till Cypern och Afghanistan. Skickligt och överskådligt redogör han för vändpunkter i det sena 1900-talets historia. Boken är dessutom överdådigt illustrerad och innehåller ett stort antal kartor med pilar inritade för att ange fronter och truppförflyttningar. Jag vill inte mygla med att jag har skrivit denna fakta själv, utan den kommer från en recension av Kim Salomon, publicerad 070831 av SvD, där kan du också läsa mer om boken.

Jag finner att historia är ett ämne som jag bli mer och mer intresserad av ju äldre jag blir. Enligt en lånagare jag träffade en gång var detta inte något ovanligt, och det känns skönt att veta att jag inte är ensam, i min ålder (som hon uttryckte sig) om att inte kunna väsentliga händelser i världshistorien. Men det man inte vet, kan man bara bättre på :-)

Fem gånger gud

August Strindberg inspirerar Jonas Hassan Khemiri och det är också utgångspunkten i hans Fem gånger gud. Den handlar om dramaläraren Rolf som vill sätta upp Strindbergs Ett drömspel men hans elever vägrar. Istället bestämmer de sig för att fylla scenen med sina egna drömmar. Alla ges chansen att spela Gud. Roll blir identitet och dröm blir verklighet. Vad händer när en person får makten att ändra på sin egen verklighet och sina egna tillkortakommanden?



- Min pjäs handlar mycket om drömmar. Och om hur man kan använda ord för att bryta sig fri från strukturer, säger Jonas i en intervju med DN (pulicerad 2008-09-08)

Jag tyckte om Fem gånger gud, det finns många psykologiska vinklar som är intressanta och jag tycker att Khemiri har fångat dagens ungdomsverklighet på ett sant och verklighetstroget sätt. Däremot saknade jag det mångfacetterade djup som fanns i hans första pjäs Invasion, som jag tycker är mycket bättre. Invasion har nypremiär på Stockholms Stadsteater i år, så håll utkik!

Invigning

En sån fantastisk dag! Att inviga Hässelby gymnasiums bibliotek idag har varit en verklig dröm och det har varit så roligt. Alla klasser har varit nere hos mig och det blev ett invigningstal om min dröm om att bli bibliotekarie och min ambition att hjälpa deras studier för att få en så god grund att stå på när de går ut. Jag tror och hoppas att eleverna uppskattar min mer personliga touch och jag fick höra från en lärare som hört en elev säga: Hon verkar verkligen peppad! :-)

Jag hade förmånen att få biblioteket inrett med ES-elevernas PA100 arbeten, vilket bestod av tavlor, drakar och bokkonst. Helt underbara verk, där ett av dem också är uttaget till Liljevalchs vårsalong. SP3:orna bidrog till fotoutställning och en specialfilm med intervjuer av ledning och elever om deras förväntningar på biblioteket. SP2:orna visade upp ett projektarbete som de gjort i ämnena engelska, foto och graf. De har fått läsa en engelsk bok och sedan tolkat dessa i form att affischer, egna bokomslag, fotografier och engelska dikter.

Jag fick också flera externa besökare av mina kolleger, gamla som nya. Det var roligt att se dem komma och önska mig lycka till med biblioteket. Jag hoppas på mycket samarbete framöver.

Denna fantastiska dag slutade givetvis med skumpa! Jag känner mig verkligen glad och lycklig och det är svårt för mig att ta in denna dag, som för mig är dröm som gått i uppfyllelse.

Åter på jobbet

Efter en skön jul- och nyårsledighet, är det dags att återvända till verkligheten och jobbet. Det känns både skönt och kul. Även om det är trevligt att vara ledig, har jag under min ledighet smaskat i mig alldeles för mycket gott och latat mig tillräckligt mycket för att faktiskt se fram emot att återgå till lite mer regelbundna rutiner. Inte för att de tidiga morgontimmarna lockar men de skapar ändå en viss trygghet i känslan att göra något nyttigt, man kan ju inte ligga på soffan hur länge som helst... till slut får man bara dåligt självförtroende och får ingenting gjort. Jag har aldrig förstått mig på personer som kan gå arbetslösa hur länge som helst, jag skulle bli så uttråkad, jag skulle hellre ta ett nonsensjobb än att inte har nåt att göra.

Så nu är det dags med nya utmaningar och nya projekt. Jag hoppas att kommande år blir roligt och utvecklande med tanke på min nya heltid som jag fått.

Hearn - Lakrits med smak

Efter senhöstens fyra böcker ägnade jag julledigheten med att läsa 0 böcker. Det var såå avslappnade att slippa känna pressen av att läsa, medans mina vänner läste just för att de var tillräckligt avslappnade. Det som händer när man inte alls har en påbörjad bok, är valet att börja på något nytt. Vad ska man läsa?

Min vän har hittat skatten för oss som älskar lakrits, och att kliva in där är just som att välja en ny bok att läsa. Det finns så mycket att välja mellan. Butiken jag tänker på heter Lakritsroten och ligger på Odengatan 15. Där valde jag i alla fall en lakrissort av hårda karameller med lakrits tillsammans med en annan smak, de rosa är nog jordgubb, de gröna kan vara päron möjligvis. Det är spännande när de mixar olika smaker, de smakar oftast inte som man tror. Just denna sort var god men inte sensationell.

Bland allt godis valde jag till slut boken Över näktergalens golv av Lian Hearn. Berättelsen utspelar sig under fiktiv japansk medeltid. Bergsbyn där femtonårige Takeo bor anfalls av samurajer och hans familj dödas. Han blir räddad av en vandrare som visar sig vara krigsherre av en främmande klan och får börja en märklig resa. Jag hoppas boken är bättre än godiset smakar.

2009

God fortsättning på er alla!
Jag hoppas ni hade en trevlig avslutning på det gamla året, det hade jag. Trodde det skulle vara mycket mer jobbigt, än det faktiskt var, att vara ensam på nyårsafton. Men det var så lugnt och skönt att bara vara hemma och rå om sig själv. Jag tackar alla mina vänner som varit oroliga för mig, jag antar att det var jobbigare för er än för mig.

Nu är det nytt år igen och nya utmaningar och prövningar står i dörren och väntar. Jag önskar att 2009 bringar mer lycka, kärlek och skratt än föregående år. Det är Du som avgör hur svåra motgångarna känns och hur väl du tar hand om lyckan när den står dig bi.