Författarinna: Stridsberg, Sara - Darling river (en vidarediktning av Nabokovs Lolita)
Sara refererar också till kvinnors skrivande (Wennstam & Sveland) och finner sitt eget skrivande fyllt med skam. Hon känner att kvinnors skrivande är inte lika statiskt som mäns, hon tänker att just nu skriver jag men vem vet om hon skriver i framtiden. Detta gör att hon inte refererar sig själv som en skrivande person, även om hon nu har gett ut sin tredje bok och lever som författarinna.
När hon väl har skrivit klart en bok har hon svårt att släppa den och komma in i nya språkrum. Hon identiferar sig väldigt mycket i sina karaktärer och blir dessa till viss del. Hon skriver om det okända och det främmande för att komma bort från kunskap och det vetande. Det blir som ett mörkrets utopi – en lucka i det egna medvetandet. Via det främmande närmar sig det egna och nära.
Hon har nästan alltid ett barn med i sina böcker, och hon ser barnet som en metafor för människans sårbarhet. Referenser i varje bok är så kallat silkespojkarna och hon tror att det är enklare att ha mer empati med pojkar än till flickor. Privat gillade hon inte alls att vara barn, att vara i någon annans våld och inte kunna bestämma själv. Däremot är hon idag mamma och älskar att vara detta.
De oskyldiga och det goda går under, och romanskrivandet är en reningsprocess enlig Sara Stridsberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar