Att vara författare i dagens Afrika

Författarinna: Gordimer, Nadime

Hon talade om hur digitaliseringen påverkat unga och att förlagen och biblioteken har svårt att överleva, då unga inte läser böcker längre.

Svårigheterna med att det inte ges ut böcker på deras egna språk, speciellt barnböcker. Men att också afrika har så många språk, endast Sydafrika har 11 språk, varav 9 är afrikanska språk. Det finns bara några få små förlag som publicerar.

Här på mässan kryllar det dock om bokförlag, som promotar de senaste i utgivningen. Det var trångt, gemytligt och myllrigt. Efter tre dagar på mässan, var man rätt trött och det kändes som om man led av social fobi och klaustrofobi, samtidigt som det var så fantastiskt kul att gå runt och lyssna på alla dessa intressanta föredrag, tankar och livsöden.

Lappar och skräck

Bortskänkes: 50 kg pyttipanna

Komiker: Batra, David

David fortsätter att ge ut böcker om publika lappar. Hans nya bok heter: ”Det här var ju tråkigt” http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137136046

Med absolut gehör för skräck

Författare: Ajvide Lindqvist, J.

Ajvide har alltid musiken som inspiration och har gärna låtar på repeat för att skriva i samma känsla som musiken förmedlar.

Låten som spelades när han skrev Människohamn, var en låt av gruppen A-ha och när kan skulle se hur många gånger han hade spelat den, då boken var färdigskriven, står Ipoden på 666.

Eftersom han ville skriva en riktig läskig historia i Lilla stjärna sökte han inspiration i dansbandsgenren för att balansera den skräck han ville skriva. Personer som inspirerat honom till hans nya bok är musik av Lasse Lönndahl, Håkan Hellström och ABBAs Thank you for the music.

Historiens ok – om folkmordet i Rwanda

Författarna: Diop, B. B., Tadjo, V., Bärfuss, L.

Boubacar Boris Diop – Marambi – boken om de dödas ben. En antologi av röster om folkmordet i Rwanda.

Veronique Tadjo – The shadow of Imana & Travels in the heart of Rwanda. Veronique förklarar att Inama är namnet på deras Gud och hon skriver för att hylla livet och hon ser litteraturen som ett utrymme för minnet.

Lukas Bärfuss – Hundra dagar. Boken handlar om relationen till en person som blir extemist.

Före folkmorden kallades Rwanda afrikas Schweiz men där är få liknelser mellan länderna. Efter morden finns det en kollektiv skuld, även om omvärlden idag har mest ekonomiska intressen i Rwanda som utarmar landet.

Veronique tycker att demokratibegreppet är komplext, då det inte enbart är majoriteten av folket i antal som ska bestämma. Det har även en etnicitetsproblematik som måste utredas och hur man ska förhålla sig till demokrati-visionen vad gäller det.

Propaganda om fördomar skapar rädsla och i Rwanda frodades uttrycket ”Kill or get killed”. Ingen ville vara mördare men alla vill skydda sina egna och sin familj. Diop rekommenderar författaren Philip Gourevitch, som en av de författare som verkligen beskriver verkligheten i Rwanda, vad gäller folkmordet.

Hur kan detta hända gång på gång på gång?

”Double geocide is according to politics no genocide” / Boubacar Boris Diop

Jag tanker på Anne Heberleins uttryck att ondskans mest geniala sida är att det är oftast då hemskt att det leder till en mänsklig förnekelse som gör att ondskan kan återkomma gång på gång på gång....

Veronique pratade även om en förändring i krigsföring: ” Women are the battlefield of war and women´s bodies are the weapons”. Detta får mig direkt att tänka på Lubnas berättelser om Sudan.

Driva debatt i romanform

Författarinnorna och journalisterna: Wennstam, K., Sveland, M.

Många journalister går över från fakta debattböcker till romanskrivande och att de beror på att det är lättare att ta ut svängarna och för att där finns inga gränser för vad man kan skriva. Att få lov att skriva det som finns under ytan, som finns i verkligheten även om det inte finns någon fakta om det. Journalistiken har för tighta ramar i vissa ämnen, exempelvis kvinnor som gått under jorden på grund av mäns våld emot kvinnor och övergrepp på barn. Att få lov att skriva om saker som brinner och bränner. Journalistiken blir ofta också förenklande och att fiktionen är mer fördjupande. Men journalistiken förblir viktig i skönlitterära böcker, eftersom ämnet är så viktigt, måste också researchen vara korrekt för att få rätt stämning i böckerna.

Att skriva om dessa ämnen leder också till att många sjuka människor också kommer åt dem och ser dem som erotiska böcker och går i gång på dem. Men båda författarinnorna framhäver deras utvecklande konsekvensneutralism. De kan inte ta ansvaret för att män går i gång på deras böcker, oavsett om de skriver om det eller inte, så finns övergrepp i samhället här och nu ändå.

De diskuterar litteraturhistorians tråkiga kultur där kvinnors skrivande har varit osynligt och sällan har kvinnor kunnat leva på sitt skrivande förrän idag. Det som kvinnor skriver tas aldrig på allvar, kallas ”pigromaner” och har sällan lika viktiga ämnen som mäns skrivande. Kvinnor får mer än ofta frågan hur mycket som är självupplevt och hur detta förminskar kvinnors skrivande genom att säga att ämnet de skriver om är inte allmängiltiga utan bara deras egna upplevelser som enskild person. Mäns skrivande kallas oftare generationsromaner och kvinnor böcker blir ”sanna historier”.

Dagens diskussioner om böcker i media är ofta ganska troftiga, men att man inte ska underskatta pratet som sker ute i stugorna runt köksbordet. Där finner man ofta de verkliga diskussionerna, där känslorna finns och där man berör och väcker debatt.

Deras böcker har översatts till många språk och debatterna ser väldigt olika ut i olika länder. Wennstam ger exempel på hennes bok Smuts, som i Holland räknas som erotisk thriller. Men att det har väckt en del tankar hos män, att det kanske inte är så bra att köpa sex och att frun kanske inte tycker det är så kul. I Danmark pratar man om boken som en kriminalroman om något som inte är kriminellt.

Se hela seminariet på Kunskapskanalens UR Play.

Barn utan barndom

Författarinna: Stridsberg, Sara - Darling river (en vidarediktning av Nabokovs Lolita)

Sara refererar också till kvinnors skrivande (Wennstam & Sveland) och finner sitt eget skrivande fyllt med skam. Hon känner att kvinnors skrivande är inte lika statiskt som mäns, hon tänker att just nu skriver jag men vem vet om hon skriver i framtiden. Detta gör att hon inte refererar sig själv som en skrivande person, även om hon nu har gett ut sin tredje bok och lever som författarinna.

När hon väl har skrivit klart en bok har hon svårt att släppa den och komma in i nya språkrum. Hon identiferar sig väldigt mycket i sina karaktärer och blir dessa till viss del. Hon skriver om det okända och det främmande för att komma bort från kunskap och det vetande. Det blir som ett mörkrets utopi – en lucka i det egna medvetandet. Via det främmande närmar sig det egna och nära.

Hon har nästan alltid ett barn med i sina böcker, och hon ser barnet som en metafor för människans sårbarhet. Referenser i varje bok är så kallat silkespojkarna och hon tror att det är enklare att ha mer empati med pojkar än till flickor. Privat gillade hon inte alls att vara barn, att vara i någon annans våld och inte kunna bestämma själv. Däremot är hon idag mamma och älskar att vara detta.

De oskyldiga och det goda går under, och romanskrivandet är en reningsprocess enlig Sara Stridsberg.

Vart går Afrika?

Afrika - framtidens kontinent
Författare: Dowden, Richard

Seminariet var på engelska vilket gör att mina antecknar också är det :)

There is a lack of hopelessness; there are more human genetic diversities in Africa than all other countries in the world combined. The roots of Africa’s problems are that all this different people live to close to each other.

Only Africans can develop Africa. Aid is good and can help, but it will never develop the country. Change must come from inside.

You can see change in Ghana and in Uganda, where the middleclass is growing, the church is stabilizing and the people are pushing boundaries with patience and on the own way. The process is slow, but all Africa has its own time.

Richard gave positive comments about Sweden; it’s not only charity, but true engagement.

He says otherwise that there are a lot of tensions among the world leaders. The must be polite, so they’re not have to be scared to be stabbed in the back. This inhibit honesty and genuine cooperation.

Se hela seminariet på Kunskapskanalens UR Play.

Elever online

Medverkande: Ranelid, B., Fjelkner, M. (LR), Grecanik, L., Becker, P.

Björn Ranelid pratade om det paradigmskifte som just nu pågår och han förespråkar all kommunikation som sker mellan människa och människa. Men sociala medier implicerar också etiska och moraliska problem. Han anser dock att dessa är ”barnsjukdomar” och att sociala medier kan förbättra miljön vad gäller utsatthet och mobbing.

Metta Fjelkner erkänner sig ofödd i världen av sociala medier och frågar sig vilka gränser ska man dra? Var går gränsen melllan jobb och privatliv?

Eleverna är inte lika kluvna, då majoriteten faktiskt tycker att det inte är ok för lärare att vara ”vän” med sina elever på ex. Facebook.

Liza Grecanik är lärare och författare och använder dagligen sociala medier i sin undervisning. Hon anser att det är en gratis biljett till eleverna värld, där hon ska väcka intresse, hjälpa dem och ta diskussioner om bland annat ansvar, språk och källkritik. Hon bloggar med sina elever i bokcirkelbloggar, praobloggar osv.

Peter arbetar som chefredaktör för Dator i Utbildningen och framhåller professional development och lärarnas tillgänglighet som framtidens arbetssätt.

Det har hänt en förändring i lärandet till en informell kunskapsinlärning och vad gäller förändring i språket, framhävs att ordet kommer aldrig vara hotad av teknologisk utveckling. Enligt Ranelid är ordet starkare än nånsin. Cyberrymden är inget främmande utan bara en förlängning av den verkliga världen.

När byxor är ett brott – Sudan

Författare: Ahmad al-Hussein, Lubna – 40 piskrapp för ett par byxor

http://www.bok-bibliotek.se/nyheter/Langa-koer-till-seminarium-med-Lubna-Ahmad-Al-Hussein1/

§152 Sedlighetsbrott

Lubna började intressera sig för kvinnors rättigheter när hon som barn hörde historien om byns vackraste flicka som skulle offras till floden för att vattnets gud skulle vara nöjd och därmed skänka folket regn, bördighet och liv. Men varför är det bara kvinnor som offras?

Före 1940 var det vanligt att kvinnor hade bara överkroppar men i och med Englands inflytande började man klä på sig även på överkroppen. 1979 blev den första kvinnan piskad för att ha synlig hud. 1989 blev den första kvinnan i Sudan piskad som straff enligt §152.

I norra afrika är det vanligt med könstympning och det är då afrikanska muslimer som utför detta, inte arbiska muslimer.

Det finns också en ny sorts äktenskap i Sudan, där våldtäktförövare gifter sig med offet, då det räknas som att han tar ansvar för sitt brott och slipper där med fängelsestraff som vanligtvis är 2 år för våldtäkt. Nyfödda barn i denna sortens äktenskap slängs bokstavligen ut på gatan. Lubna visade bilder på spädbarn vars huvuden var sydda efter att hundar bitit söder dem, det var helt fruktansvärt.

När kvinnor döms tillåts de inte yttra sig, ha någon försvarsadvokat eller vittne närvarande. §152 har varit verksam i 20 år i Afrika och under bara år 2008 var det 43 000 kvinnor som dömdes för denna paragraf. 43 000 gånger 20 är ofantligt många människor.

Lubna kämpar för att kvinnors rätt i domstolar i Sudan. Men det är också så att kvinnorna som döms, straffas även av sina familjer, då famljerna tror att de är prosituerade och förskjuts eller blir slagna i hemmet.

Lubna blev arresterad i Khartoum för att hon hade byxor på sig, arbetade hon för FN och skulle därmed slippa sitt straff. Men då hon ville visa omvärlden den orättvisa som händer i Sudan, sa hon upp sig från sitt jobb och tog sitt straff, 40 piskrapp. För att uppmärksamma detta för omvälden, skickade hon ut inbjudningar i form av bröllopsinbjudningar, då dessa alltid går förbi censuren i Sudan.

Regimen missbrukar sin makt åt kvinnoförföljelse, barnvåldtäkter etc. istället för att göra något åt det verkliga problemen, exempelvis vattenbristen.

Nu ligger seminariet ute på Kunskapskanalen och du kan se hela samtalet här.

Strategier och möjligheter i en digitaliserad värld

Medverkande: Gustavsson Chen, Anna (Intern. bibl.), Ilshammar, Lars (Arbetarrörelsens arkiv), Linder, Karin (DIK), Nygren, Åke (Kista bibl.)

Nicklas Lundblad, samhällspolitisk rådgivare på Google, tar i sitt "Sommar i P1" upp fördubblingshastigheten av information. Han säger "lagrad information; nedskriven text eller inspelad information".

Nicklas är en svensk IT-debattör och filosofie doktor i informatik som just tillträtt en tjänst på Googles huvudkontor i Kalifornien i USA för att bygga upp en tankesmedja kring samhällsfrågor. Har dessförinnan arbetat många år på Stockholms Handelskammare, senast som vice vd. Är ledamot i regeringens IT-råd, författare till tre böcker om internetsamhället och medgrundare av den liberala tidskriften Neo. Fick 2006 års Eisenhower-stipendium, som delas ut till framtida ledare runt om i världen.

Han påstår att mellan år 1750 och år 1900 (150 år) skedde en fördubbling, likaså mellan år 1900 och år 1950 (50 år) och mellan år 1950 och år 1960 (10 år). Informationen i dag är dubbelt så stor som för tre år sedan, och om tio år kommer fördubblingshastigheten att vara 72 dagar.

Digitalisering är ett medel för medborgliga världen bortom logistikens värld. En glömd tanke är att digitalisering är skapandets default, även tryckta böcker har ju faktiskt varit digitalierade under skapandets process. Det är därmed ingen ny fenomen, men som det kan utge sig för att vara i vissa debatter.

Bibliotek kan tendera att vara lite fega och inte hoppa på nyhet och trender, förrän det redan är populärt och en trend som håller. Offer för stigande förväntingarnas missnöje. Bibliotek är reaktiva, men inte ofta så innovativa och skapande. Uppmanas att: JUST DO IT!!

I Kina interagerar författare med sin läsare i sociala medier och tillsammans skapar man böcker i realtid. Deras arbete är betalt och de kan leva på denna sortens författarskap.

Det närmasta i Sverige är väl: www.sockerdricka.nu

Ondskans återkomst

Heberlein, En liten bok om ondska

Johansson, Göra ont – litterär metafysik

Varför läser man deckare, thrillers och skräck? Tecken i tiden säger att det sänds aldrig så mycket matprogram som det gör idag, och ändå lagar folk men mindre och mindre. Förhoppningsvis är det kanske så att, vi utsätts så lite för ondska i vårt liv att vi söker spänning i böcker för att få utlopp för dessa känslor. Vi söker tröst och förståelse för det som är obegripligt. Och ondskans mest geniala sida är att det är oftast då hemskt att det leder till en mänsklig förnekelse som gör att ondskan kan återkomma gång på gång på gång....

Det diskuterades om deckarkulturen som förskjutits från att förklara samhällsstrukturer och personliga egenskaper till att blir kriminaldeckare, där man inte längre förklarar en händelse i en samhällskontext eller en persons bakgrund i förhållande till egenskaper.

Ondska gör ofta offret till objekt för att man inte ska känna att man har en mänsklig relation till offret.

SD – vad gär deras budskap på attraktivt? De skapar rädsla genom att förstärka fördomar och skapandet av idéer att vårt gröna gräs kan bli ännu grönare.

Finns ond vs. god litteratur? SDs framgångar har ”någon” sagt beror på att läsningen av skönlitteratur i skolan har minskat.

Kunskap ger insikt som skapar empati

Bandet mellan MÄN – ALKOHOL – ONDA HANDLINGAR är en vetenskaplig kännedom som det aldrig talas om. Men det är ett faktum som alla forskare känner till och erkänner att det är så.

Det finns ett resonemang inom kristendomen att Ondskan fanns innan gud, vilket gör att gud är inte ond. Man kan därför inte anklaga gud för allt hemskt som händer i världen.

För att minska ondskan måste man diskuterar den, då ”tvingas” människan att funderar på ”var står jag? vad tycker jag?” Då ondskan alltid är ”dem andra”, måste man sätta sin in de dem andras situation, hur skulle jag reagera om jag vore ”dem andra”?

Heberlein:

"Ondska är egentligen inte intressant, det som är mer intressant än ondska är godhet."

Särbegåvade barn

Författarinna: Wallström, Camilla

Kunskap föds där tanke och känsla möts

Att vara exeptionellt begåvad är ärftligt, och det är ca 2 barn/klass som kan inräknas som begåvat. Det är dock inte lätt för dessa barn som tidigt förstår att de inte tänker som sina jämnåriga och tenderar att tidigt underprestera och gömma sin intelligens.

Några tecken på ett särbegåvat barn:

• Brådmoget
• Snabb inlärning
• Lillgammal
• Ungås gärna med äldre
• Vill lära sig i sin egen takt
• Nyfiken, kunskapstörstig
• Uppsluppen
• Annorlunda i sitt tänkande
• Större ordförråd än sina jämnåriga

Några skillnader mellan högpresterande och särbegåvade:

Högpresterande - Särbegåvade

Intresserad - Nyfiken

Har svar - Frågar gärna

Besvarar frågor - Diskuterar frågor

Kopierar - Skapar eget

Tar emot information - Bearbetar information

Förstår idéer - Tänker abstrakt och ser helheter

Har man särbegåvade elever, ska man se till att man stimulerar dem kunskapsmässigt och utmanar dem med övningar som ligger på en högre nivå. Att ha så mycket kunskap om särbegåvning att man upptäcker dessa elever, som oftast är introverta och vill inte stå ut i klassen som udda. Att man sedan bekräftar deras begåvning och låter dem lära i sin egen takt, då de under årens gång har en utmärkt egen studietakt och teknik för deras eget tänkande.