Valkommen till Madrid

Resan till Madrid gick jattebra och jag var sa klart orolig i onodan, som alltid. Hospes Madrid, hotellet, ar superlyxigt och fint. Vi har besokt Plaza Mayor och kollat in alla gatuartister, mycket intressant hur en person som bara star stilla kan locka till sig sa mycket folk. Sjalvklart har vi ocksa handlat, men for min del blev det bara en top, men den ar snygg. Pa kvallen kakade vi pa Gula Gula, som ar en dragshowunderhallande restaurang. Forutom att jag inte forstod ett dugg av vad de sa sa var det anda kul, pga av kroppsspraket och musiken. De hade med bade ABBA och Ace of Base i repetoaren.

Andra dagen i Madrid, katastrof!
Vi vakna forsent till frukosten, tragik pa hogsta niva. Men vi gav oss ut och hade i alla fall tur med vadret, kallt och blasigt men det regna i alla fall inte. Promenera till Museo Nacional del Prado, superfint museum som jag sett fram emot att besoka. Men med tanke pa att vi missade frukosten hittade vi ett Starbucks och kopte kaffe och macka dar. Allt frid och frojd, tills jag blev bestulen pa min vaska dar inne. Kan ju inte annat saga an att jag upplevt den sanna turistvistelsen i Madrid, suck! Men jag hade inte sa mycket i vaskan, det trista ar fotona jag tagit och att jag maste fixa ett nytt korkort nar jag kommer hem. Jag var smart nog att ha mina cash i lilla byxfickan fram, och pass och SL-kort i kassaskapet pa hotellet. Jag sparrade mitt VISA direkt efter stolden och jag hoppas att det inte blir for mycket strul med mitt kort.

Vid sana har tillfallen ar jag glad att jag inte har en dyr levnadsstandard, men det ar sa klart skittrist!! Och visst fortar det lite av reseupplevelsen och gladjen, men sant ar ju livet. Ar mest sur pa mig sjalv, for att jag inte hade mer koll pa vaskan under tiden vi vantade pa cafe latten. Det straffar sig bestamt att missa hotellfrukosten.

Resfeber

Sitter här och har resfeber inför morgondagen när det bär av till Madrid. Jag är ingen person som är resvan och är därför super NERVÖS! Av någon anledning förknippar jag, att flyga med jordnötter. Men jordnötter har jag inga hemma, men däremot har jag knaprat i mig cashewnötter hela kvällen. Ska jag accosiera till dessa böjda och salta nötter till en bok, kan jag rekommendera Lionel Shrivers bok Vi måste prata om Kevin. Detta är en fruktansvärd bok om en mors tankar och reflektioner om hennes roll i sonens fruktansvärda dåd. Hennes son Kevin mördade skolkamrater, sin pappa och sin syster. Det är ungefär som om man äter för mycket nötter, man får lätt ont i magen. Boken är lite böjlig och långsam sin intrig men med salta detaljer är det en bra skriven bok för föräldrar. Tiden går långsamt när man är nervös för avresa, och det känns som om man har ont i magen hela tiden. Men jag är säker på att min vistelse i Madrid kommer att vara perfekt saltad så att jag inte kan sluta äta nötterna tills dem är slut och jag är åter i Stockholm igen.

Khadras Punchpraliner

Dags för lite godis, igen. En sort som jag fortfarande förvånas över att jag faktiskt tycker om, är punchpraliner. Vad jag vet, gillar jag inte punch och inte heller choklad, men ihop blir det en mycket intressant smak, ungefär som boken Efter attentatet av Yasmina Khadra. Precis som punchpralinen är en liten godisbit med en, för mig, mycket intressant smak är Efter attentatet, en tunn bok men den innehåller mycket eftertanke och komplicitet.

Boken handlar om kvinnliga självmordbombare. Hur kommer det sig att en persson går in på ett kafé och spränger sig i bitar? Är det värre om det är just en kvinna? Det här är berättelsen om hur en mans liv, som till kropp och själ är ägnat åt att rädda liv, blir helt förstört.

Jag delar nästan alltid upp punchpraliner, lite i taget, ungefär två till tre bitar... för att riktigt njuta av smaken och så är det också med denna bok. Lite i taget för att riktigt tänka efter vad som händer i boken och hur skulle man själv reagera i samma situation. Svårt att tänka sig, då den världen är så långt ifrån sin egen.

Tre dagar senare

Vänner, det bästa som finns (sön 23 nov)
Vad vore livet utan vänner? Söndagskvällen tilbringade jag med världens bästa gäng för att fira världens bästa vän. Trots undanbedjandet av presenter kan man ju inte låta bli att ändå visa vänskaplig uppskattning och glädje, så det blev en biljett till musikens bal nästa år, dvs. Melodifestivalen. Senare på Patricia serverades det hummersoppa och oxfilé och drinkarna tömdes. Sicken kväll, så kul vi hade :-) Skål för vänner och deras vänner!

Mina första elevlåntagare (mån 24 nov)
Måndagen besöktes jag av min andra klass, för biblioteksundervisning. Läraren hade förberett dem, så att eleverna kunde hämta ut sina lånekort, och låna om de ville efteråt. Det var så roligt att låna ut mina första böcker :-)

Sista lärarundervisningarna (tis 25 nov)
Jag har erbjudit alla lärare, via arbetslagen, en grundläggande biblioteksundervisning, och igår hade jag mina sista arbetslag nere hos mig. Jag hoppas alla har tyckt det var informativt och att de ser nya möjligheter, både arbetsmetodiskt och innehållsmässigt, med ett bibliotek på skolan. Jag ser fram emot att arbeta fram nya metoder och teman tillsammans med mina lärare.

Glada änkan

Igår var jag och en kollega på Folkoperan och såg operetten Glada änkan. Ingen av oss hade varit och sett en operett förut och vi var nyfikna och såg fram emot kvällen. Operetten är en leksam musikalisk såpa fylld med humor och intriger och Suzanne Osten gör en tidsöverskridande uppsättning. Det är en smockfull smällkaramell med massor av konfetti, där traditionella samhällssymboler ställs mot varandra: I en miljön av en kostymklassisk 3/4 vals hör man toner av modern disco och breakdance a´la Jackson. Barnet ställs mot den vuxna, kvinnan mot mannen, horan mot jungfrun, det oskyldiga mot det syndiga osv.

Änkan Hanna står i valet att gifta om sig och samhällets krav ställer kärlekens vilja på spets. Frihet är indvidens kravlösa val och frågan under kvällen är: Kommer Hanna att gifta sig?

© Markus Gårder

Jag fann min första operett mycket nöjsam, men det jag inte riktigt förstod var presentationen av djuren i Hannas trädgård. Vilket budskap skulle de framföra? En tolkning skulle kunnat vara att vi alla är lika olika eller även om vi är olika är vi ganska lika ändå... Hur som helst, jag hade en mycket trevlig fredagskväll och jag tyckte om Suzanne Ostens uppsättning av Glada änkan.

Tekniska möjligheter

Idag har jag varit på föreläsningar på Medioteket. Första föreläsningen hade Mats Kempe, som jobbar på Världsbiblioteket Macondo. Webbplatsen är ett uppslagsverk på nätet över skönlitteratur från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern i svensk översättning. I samarbete med tidskriften Karavan, som gett ut boken Människosaker som är en antologi för ungdomar specifikt utformat för gymnasieelever, har Macondo gett ut en studiehandledning för alla som vill jobba med skönlitteratur från dessa områden. Detta verkar mycket intressant och ett kul projekt som man skulle kunna sätta igång med och presentera för lärarna.

Linda Spolén, som blev årets skolbibliotekarie 2007, hade andra föreläsningen och hon presenterade hennes arbete med tekniska möjligheter i biblioteket för att öka läsningen bland elever. Hon har kämpat hårt, från att få bättre arbetsdatorer till att inga läromedel köps in till skolan utan att dem finns inlästa för alla elever som behöver det. Hon hade en genomgång om nedladdningstillstånd och nedladdning av talböcker från Tpb som hon sedan antingen bränner ner på en cd eller laddar över på utlåningsbara mp3-spelare. Hon laddar ner böcker till alla elever som kommer till henne och vill ha en bok inläst, eftersom hon inte ifrågasätter om de har lässvårigheter eller inte. På detta sättet har hon avdramatiserat användandet av talböcker och Daisyspelare och inläst material är nu helt naturliga redskap för lärande och läsäventyr. Ingen elev ska någonsin känna att det är för jobbigt att läsa en bok.

Eftermiddagen var mycket inspirerande och jag ser fram emot att sätta igång med nedladdningar, bränningar och massor av utlån. Jag undrar vad jag har för bränningprogram på min arbetsdator?

Scary-version

Några gånger om året kan jag bli riktigt skrämd av att bo själv, för TÄNK OM det händer något. Idag är en sådan dag. Jag vaknade i morse av att min lins skavde i mitt öga och jag skyndade ut i badrummet för att ta ut den men kom inte längre än så, eftersom jag svimmade platt fall. Bortsett från varför detta egentligen hände, vilket inte är det intressanta här, är min scary-version:

Att när man bor själv är det inte någon annan som saknar en, än möjligtvis jobbet då man inte dyker upp på morgonen. Det tycker jag är skrämmande, jag tänker på dem som är arbetslösa, äldre pensionärer eller flyttat till en helt ny stad och inte känner någon. Hur lång tid skulle man kunna vara borta utan att någon gjorde något åt sin oro för en annan person? Jag tror att det är skrämmande länge...

Så därför är jag tacksam över att ha ett jobb, för de hade i alla fall undrat (hoppas jag), antingen på morgonen samma dag eller i alla fall redan nästa dag, varför jag inte är på jobbet. Ni har väl alla lämnat kontaktuppgifter till krispärmen på jobbet?? Är man ensamstående kan det vara det viktigaste pappret som finns, om du skulle råka ut för något.

Tekniska läsverktyg

Satsningspengar har tilldelats mig, 50 000kr, till att köpa in läsverktyg för att främja läsning i skolan. Det har varit helt fantastiskt kul att handla för dessa pengar, att shoppa är väl en favoritsysselsättning, eller hur?

Jag har handlat Daisy-spelare, cd-spelare, cd-skivor (för bränning från Tpb), hörlurar, talpenna, talsyntes och rättstavningsprogram. Men självklart har jag även köpt en massa ljudböcker (med klassuppsättningarna som utgångspunkt) och de få engelska ljudböcker som finns oavkortade som kan passa eleverna. Pengarna gav också utrymme för att köpa in lättlästa böcker och jag har därför köpt många titlar från både Lättläst-förlaget och Hegas. En katalogdator kommer också att köpas in, vilket är ju det grundläggande för informationssökning i biblioteket.

Jag tackar Medioteket och Stockholms stad för en god ekonomisk start som kommer att förgylla elevers tillgång till läsning och användning av bibliotekets bestånd.

Siddharthas lena Choklad

Alla som känner mig vet att choklad inte är en av mina favoriter, men det finns tillfällen då även jag njuter av det. Jag tror att det är för att jag behöver anandamid, ca var 15 vecka, och likadant är det med Hermann Hesse bok Siddartha. Det är en bok jag läser när jag i kropp och själ är i obalans och jag behöver tid för eftertanke och omvårdnad.

I Siddhartha tar Hermann Hesse med oss på en resa i det undermedvetna på jakt efter den innersta själen med buddismen som grundstomme. Huvudpersonen Siddhartha är en bramanpojke som har det mesta här i livet att vara glad över, men han känner tidigt att det är något som fattas. Därför lämnar han familjen och tillsammans med barndomsvännen Govinda söker han lyckan. Man får följa honom på resan då han besöker asketerna, kurtisanen och till sist den helige färgekarlen.

När jag läser boken på fel tidpunkt blir boken trist och händelselös, och chokladen smakar inte alls nåt vidare, men vid rätt tillfälle blir denna underbara bok en upplevelse och aromen i chokladen blir rik och njutningfull.

Tre systrar

Förutom Henrik Ibsen är Anton Tjechov en av mina favoritdramatiker, och igår såg Tre systrar på Stadsteatern. Jag älskar hans sätt att porträttera längtan och drömmar om förändring och uppbrott. I livets hårda strävan med obesvarade frågor om livets mening, tar Tjechov ofta upp dessa existentiella problem, och inte sällan med en pessimistisk underton, speciellt finner jag att det handlar om understimmulerade personer med ett högt intellekt och med viljan att förändra världen.

Stadsteaterns uppsättning är i både tid och rum placerade närmare oss. De heter inte Olga, Masja och Irina utan Ulla, Maja och Irene och längtar inte till Moskva utan till Stockholm. Tiden är förlagt till sjuttio­talet med utsvängda byxben och korta kjolar, platsen en icke namngiven norrländsk småstad. Vardagens tristess frambringar känslor och dramatik bland karaktärerna då de de försöker döva hopplöshet och ensamhet med människans mirakulösa överlevnadsinstinkt och kärlekens blindhet.

Jag tycker dock att den ryska tviveldesperata mentaliteten inte direkt blir trovärdig i ett svenskt sjuttiotal. Däremot lyckades regissören Alexander Mørk-Eidem framgångsrikt få fram den svenska jantelagsmentaliteten, genom pjäsens gång blir de mer och mer som alla andra i byn och utan utmaningar bryts deras intellekt ner och deras tysta förtvivlan blir mer och mer uppenbar.

Däremot skulle jag tipsa alla att efter pjäsen gå och ta ett glas vin eller en drink för att skaka av sig känslan av otillräcklighet och hopplöshet. Antingen känner man att man inte lever sitt liv fullt ut eller gör man det och då känner man att det ändå inte spelar någon roll vad man gör, för det finns ändå ingen mening med det.

Detta är inte alls en feel-good pjäs, men det är en mycket bra pjäs som jag rekommenderar till alla och som jag tror att alla kan hitta en känsla att känna igen sig i. En sann klassiker som håller i alla tider, för mer än hundra år sedan när den skrevs, och still going....

Lapidus Lördagsgodis Cash

Vi fyller på skålen med lite mer gottis:

Jag tänker mig salta lakrisbalkar, som nya och färska har dom ett precis lagom tuggmotstånd, men har man otur är dem hårda som betong och man får akta tänderna. Precis så utsökt och hårdkokt är Jens Lapidus bok Snabba cash. Med ena foten bland stekarna på Stureplan och den andra foten i förorten bland Stockholms undervärldsgangstrar gör JW allt han kan för att söka svar. Karatärerna skulle kunnat vara sterotyper men Jens har lyckats att få ett djup i personligheterna, på ett sätt som är trovärdigt bland människor som befinner sig på ytterkant, och som har ett rykte att försvara till yttersta pris. Salta balkar, antingen fest hela natten med Stureplans jetsetgäng eller vågar du riskera dina tänder för en spännande stund med Stockholms maffia?

Fredagsgodis

I morse vaknade jag alldeles för tidigt och ville inte alls gå upp. Vilket ledde till att jag började associera fritt om böcker som godis...mums! Vilken bok skulle kunna representera till exempel mitt favoritgodis Turkisk peppar eller dem där syrliga runda, rosa-svarta hårda karamellerna som faktiskt också innehåller pulver?

För mig skulle nog Turkisk peppar vara Stieg Larssons triologi: Mannen som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes. Tre böcker som jag inte kunde få nog av, sträckläste alla tre. Starka karaktärer i ett hårdsmält skal, speciellt Lisbeth Salander, som man kan inte få nog av. Eftersom innanför denna mur finns en ännu mer mental och psykologisk starkhet i form av ett ännu starkare pulver som ger mereffekt.


De syrliga rosa-salta karamellerna, som jag inte kan bestämma mig om jag gillar eller inte, vilket kanske är därför som det faktiskt är en favorit, skulle då vara Maria Sveland och hennes bok Bitterfittan. Denna bok innehåller min värsta mardröm, men ändå var boken så bra och välskriven. Huvudpersonen Sara känner sig lurad av den rosa kärleksmyten och lämnar sitt liv för en semesterresa av eftertanke och reflektion. Bittra tankar dyker upp i solens hetta och hon kan inte längre fly undan minnena av hennes mammas rastlösa diskande till hennes eget symtom av duktighetskomplex.

Hmm, jag kan se en tendens till ett mönster, hårdsmälta lättlästa böcker som har en tydlig handling men en upplevelseutmaning i karaktärernas personlighet. Det verkar vara just mitt favoritgodis, vad är ditt??

Inspiration

Idag har jag jobbat extra några timmar på Upplands-Bro gymnasium, som jag vid tillfällen har gjort, mer eller mindre kontinuerligt, under de senaste två åren. Inför mitt nya heltidsjobb är jag glad att jag har jobbat där, då miljön inom skolan är något annorlunda, än att jobba på folkbibliotek. Jag är glad för att mina kollegor på UBG som är så kunniga och att jag fått tagit del i deras erfarenheter som gymnasiebibliotekarier. De har skapat en arbetsmiljö med skolans lärare som, i mina ögon, är det som jag själv vill uppnå på min skola, en vision att sträva efter. Så idag har jag hamstrat lite, tips på böcker som jag ska köpa in och jag har kopierat lite material, i form av artiklar och sånt, som kan vara bra att ha. I ett nyöppnat bibliotek får man ju, på gott och ont, börja om från början.

Undervisning

Aldrig hade jag trott att jag skulle tycka, att ha undervisning var något jag skulle tycka om. Men idag har jag haft min andra bibliotekskunskapsundervisning för lärarna och min första för eleverna. Det är verkligen roligt. Lärarna har uttryckt uppskattning för vad biblioteket kan erbjuda som resurs och vad jag som bibliotekarie kan erbjuda till dem och eleverna. Eleverna verkar i sitt coola jag, tycka att det är rätt intressant med bibliotek och jag hoppas att de kan finna att biblioteket är en rätt avkopplande plats för dem också, och inte bara ett rum med böcker. Deras åsikt är viktig för mig, eftersom det är de som ska använda biblioteket. Min kollega på Bromma gymnasium har delat med sig ett intresseformulär, bestående av fyra frågor, som eleverna får fylla i. Det ska bli intressant att sammanställa detta efter att jag har haft alla eleverna hos mig. Så fortsättning följer...

När lyckan står mig bi

...rider jag på vågen!

Idag ringde en lärare mig och ville diskutera ihop ett temaarbete på tre veckor, då eleverna själva hade valt att jobba tematiskt. Så in på min andra vecka med öppet bibliotek har jag nu planerat fram mitt andra temaprojekt med en lärare på skolan. Vi diskuterade fram ett utgångsperspektiv med temat olika gruppers rättigheter med en historisk inriktning. Läraren kommer att förlägga sina lektioner i biblioteket och jag ser fram emot lite studiemotiverade elever hos mig. Jag är såå glad, att det har börjat bra med samarbetet med lärarna. Att vara en pedagogisk resurs är ju precis det man vill vara som gymnasiebibliotekarie.

Läslust

Åh, vad det är härligt när man läser en bok som man inte kan sluta läsa, det är verkligen läslust. Men det är också en företeelse som inte händer mig såå jätteofta, men jag läser så mycket jag kan ändå. Just är läslust 80% lust att läsa, när jag inte har nåt annat för mig, vilket faktiskt är rätt trevligt. Jag tar hand om dötid mycket mer effektivt, jag blir inte lika irriterad om jag missat tåget eller om jag behöver vänta på en kompis som är sen. Det nästan så jag hoppas att det händer, så att jag får tid till att pausa en stund och läsa ett par sidor. Förtillfället läser jag nämligen fyra böcker, vilket kan verkar mycket, men jag finner det omväxlande och inte alls komplicerat. Det är fyra helt olika böcker så jag blandar inte alls ihopa dem eller så.

På vardagsrumsbordet ligger Tore Renborg 'Mannen som älskade Yngve', en bok från 2003, som i år också kommit ut som film med samma namn. Boken handlar om Jarle Klepp, som har världens bästa flickvän och världens coolaste kompis. Tillsammans har de stora musikaliska ambitioner, tills Yngve dyker upp, den nye killen i skolan. Han är inte som andra, och Jarle faller för honom. Han kan inte låta bli att göra allt för att träffa Yngve. Jag har alltid en vardagsrumsbordsbok som är perfekt för reklampauser, vilket kan vara det mest tröttsamma som finns, sex minuter av ingenting att göra var tjugonde minut.

I väskan ligger boken som jag läser när jag missar tåget eller väntar på en kompis. Just nu är det Hisham Matar 'Ingen i världen' som handlar om den nioårige Suleiman i Libyen under Kaddafirregimen och hans liv med familjens rädslor och vardag. En politiskt roman om kärlek, svek och skam.

Innan jag går och lägger mig läser jag Haruki Marakami 'After dark'. Det är inte ofta jag, numera, läser på engelska men jag finner att det utmanande varje gång det händer. Den handlar i alla fall om en udda natt i Japan. Runt midnatt sitter Mari på en folktom diner, när en ung man kliver in. Det visar sig att mannen känner Maris syster Eri, som ligger försänkt i en slags törnrosasömn sedan två månader tillbaka. Men just den här natten händer något runt den sovande Eri. En elektrisk ström går genom rummet och det fladdrar till på skärmen till den avstängda tv:n.

Den fjärde boken som jag läser är den jag har i telefonen, just nu är det Anchee Min 'Kejsarinnan Orkidé'. Boken utspelar sig i den Förbjudna staden under Qingdynastins sista dagar. Den unga Orkidé blir uttagen till att bli en av kejsarens konkubiner. Det är ingen lyckosam tid i riket, Qingdynastin har förlorat sin vitalitet och Orkidé inser snart att det är upp till henne själv att lyckas som konkubin och att överleva innanför murarna. Att läsa ljudböcker är avslappnade när man sitter på tåget och inte orkar läsa, bokstavligt talat.

Fyra böcker till fyra tillfällen. Ingen är en bok som jag inte kan lägga ifrån mig, men alla är böcker som utmanar min läsning och på något sätt fångar mitt intresse. Däremot tar det ju tid att läsa och jag är inte en snabbläsare om jag inte medvetet bestämmer mig för att skumma igenom en bok (för att få en tillräcklig yrkesmässig uppfattning av författarens skrivstil, handling och språknivå, det jag behöver för att kunna rekomendera den till en låntagare).

Så visst älskar jag läslust, men jag tycker att den ibland är svår att finna och lusten av läsa är oftast en sysselsättning jag har när jag vill att tiden ska gå lite fortare och tillvaron är lite trist och jag vill uppleva något annat.

Morgonstund har visst....

....snuva och förkylning i mun

Imorse när jag vaknade var jag pigg som en lärka :-) Tills jag tittade på klockan: 5.23! Somna om Sofie, du är ju ledig idag... men det gick tyvärr inte. Så 6.27 gick jag upp och käka frukost, titta på nyheterna, zappa mellan Vakna med The Voice och Rix MorgonZoo. Men eftersom jag inte hade något speciellt denna morgonen att göra, blev jag dåsig igen och somnade om på soffan ca 9.30 och vaknade igen vid halv tolv. Baff! Supertäppt i näsan och helt tung i huvudet. Det är inte bra att vara ledig och koppla av, för då känner kroppen efter och tycker att detta vore en perfekt tid till att bli sjuk, för nu har ändå inte Sofie några planer för sig. Blähhh! Jag hade visst planer!

Älskade jobb

Det senaste halvåret har jag byggt upp ett nytt skolbibliotek på Hässelby Gymnasium. Det har varit så kul och lärorikt och jag har lärt mig så mycket.

Inredning, göra plats för studieplatser, samla, sortera och sovra böcker för att sedan sätta upp dem och se hur det sakta men säkert växer till ett bibliotek redo för att användas.

Men nu äntligen har jag också öppnat biblioteket och det är nu som det roliga börjar. Än så länge har det varit ganska lugnt, det har kommit in ett par nyfikna elever lite då och då.

Men samarbetet med lärarna börjar bra och idag besöktes jag av en klass som har ett projekt om oppression and revolt. Kvickt tog jag befäl och visade eleverna runt bland samlingarna och var de olika ämnen fanns. Det var helt fantastiskt kul! Jag kände mig som fisken i vattnet och lekande lätt svarade jag på frågor och gav länktips och råd om sökmetodik.

Tänk att kunna säga: Jag längtar till jobbet!

Saknad

Berättade ju i förra inlägget om min nya heltidstjänst, och nu när jag sitter här i infodisken, på mitt gamla jobb, då slår det mig hur mycket jag kommer att sakna det. Alla dessa lokalkändisar som man vet vad de läser eller vad de surfar på för sidor när de lånar en dator, men också alla nya låntagare som hittar till biblioteket av helt fri vilja. Jag kommer sakna min kollegor, som har ställt upp för mig i alla lägen under dessa tre åren som jag jobbat här.

Jag kommer ihåg när första gången jag satte min fot på Upplands-Bro bibliotek i Kungsängen. Ett litet mysigt bibliotek, där personalen stod bakom disken och skrattade och hade roligt. Däremot blev jag ju också totalt ignorerad, tills de hade slutat skämta med varandra och jag tänkte: Så typiskt! Men vi skrattade oss igenom intervjun och sen dess har jag verkligen känt mig som hemma här. Vilket gör det ledsamt när man måste säga: Hej och tack, men också ett familjärt: Vi ses och hörs! Livet för mig här i Upplands-Bro är inte över, mig blir ni inte av med :-P, och jag är glad för att ha så bra yrkeskollegor i mitt liv :-)

Min tur

Tänka sig att det äntligen är tid för mig att få en heltid tillsvidare-tjänst, YA-YA!

Tanken på att ha en fast inkomst och ingen mer a-kassa är rena himlen. Från och med nästa år. Längtar som tusan till min första lön. Jag ska dock spara också! Men efter två års av deltidsjobb och timjobb är önskelistan lång, känns nästan som när man pluggade på universitetet. Då tänkte jag på allt jag skulle köpa när jag fick jobb...vilket jag så klart också gjorde och sparade, typ, inget. Det misstaget ska jag inte göra igen. Men det är klart, LITE glamour måste man väl få, för att fira!

Och ska jag vara riktigt ärlig, så har väl firandet redan börjat. Det är inte gott för eknomin, men jag tänker: att det jag göra av med nu, kommer jag att kompensera sen, genom att sätta in dem pengarna igen nästa år. Som vi säger: En annan dag är en bra dag!
Hm! Desto mindre pengar sen...TYST! Schh! Jag älskar min nya jeans, förstör nu inget!

Att älska livet!

Varför bloggar jag just nu? Och inte för tre år sedan. När jag nu sitter här och tänker på mitt syfte för den här bloggen kommer jag inte på ett dyft. Det enda jag vet är att jag älskar och respekterar livet och att jag mår bra, även om jag för tillfället faktiskt är förkyld...grrr! Men säg inte det till min hjärna, är en sjukvägrare in i sista frossa-svettningarna. Innan det går så långt, ska jag idag äta mycket grönsaker, vitaminer och häxbrygg och allt annat som man önskar hjälper.

Men tillbaka till mitt skrivande, ja, kanske är det just för att jag mår bra, som jag känner mig bekväm nog att starta denna blogg. Tillräckligt trygg för att skriva av mig, så här "offentligt". Ingen känner ju faktiskt till den här bloggen än... Så modig är jag, hehehe. Får väl annosera ut det påFB, eller nåt. Undrar dock vem som skulle komma in och läsa om lilla mig?