Smaken är som baken

New Beauty Councils föreläsningsserie Förändrade perspektiv, i fyra delar, pågår nu på Stockholms Stadsmuseum. Kvällens föreläsning handlade om fult och snyggt i besluten om stadens utveckling. Inbjudna gästföreläsare var:
Amra Heco, filmare, radioprod och projektutv Miljonkulturell ungdom
Ann-Charlotte Backlund, Stadsantikvarie
Martin Rörby, arkitekturhistoriker, sekreterare Rådet till skydd för Stockholms skönhet
Catharina Gabrielsson, arkitekt, forskare och författare

New Beauty Council jobbar med frågor som vem staden är till för och vem som bestämmer hur den ska se ut och fungera. De står för förändring och omprövning och ser hellre att staden är dynamisk och använd än exempelvis Stockholms mantra: Snyggt och tryggt.

Amra pratade om Ernesto Guerra gatukonst som välkomnande hemmiljö, grundidén om blomparaboler för Tensta Bomässa och hur ljud kan påverkar miljön.
Ann-Carlotte berättade om sitt jobb och hur man ser på byggnader utifrån antikvariska värderingar; dokumentvärdet och upplevelsevärdet. Hon visade och berättade om den byggnad som anses vara Stockholms fulaste byggnad – Riksbanken.
Martin talade om den dynamiska stadsbilden och förorternas utveckling. Dessutom tog han upp Sergels torgs funktion som offentlig mötesplats.
Catharina fortsatte i Martins spår och talade om hennes arbete och åsikter om tankarna för Sergels torgs inglasning . Därefter satte hon stadens utveckling i fokus och talade om Paris och Londons stadsplanering i förhållande till varandra. Hon tog upp projektet Robin Hood Garden i London som ett exempel på debatter om kulturhistoriska värden.

Kvällens debatt var smått haltande och spretade en del, då moderatorerna inte kunde hålla den röda tråden eller följa upp åsikter och frågor som kom fram i debatten. Diskussionerna handlade om byggnaders estetik till det offentliga rummets användande. Två kommentarer fastnade dock hos mig, den ena kom från Catharina Gabrielsson. Hon sa att det egentligen var väldigt ointressant om byggnader är snygga eller fula, det är viktigare hur man använder sig av sin miljö och att det ska vara ett dynamiskt rum som möjliggör det tillfälliga. Den andra kommentaren kom från en besökare och hon ansåg att Sergels torgs inglasning är ett förlag som lagts för att ta bort de negativa om "Plattan". Hon sa att genom att bygga bort det oönskade, berövar man den enskilda individens erfarenheter för just det ”fula” (knarkare, alkoholister, den bråkiga ungdomen etc.). Då föds också fördomar, och man får sin världsbild av andra medier, exempelvis tidningar och tv.

Någon tog upp tillvägagångssättet om besluten om byggnader och stadens utveckling och tyckte att det var fult att man som invånare inte fick tillräckligt information förrän byggarna kommer på plats. Men jag tycker att det faktiskt, också, är upp till den enskilda individen att vara intresserad och ta reda på information om vad som händer där man bor.