22 december 2008

Frid vare med dig

Detta inlägg vill jag uppmärksamma julfriden. Jag vill säga till alla att bita ihopa när du känner att hela din kropp vill skrika ut frustration och trötthet, för detta är en del av julfriden och att umgås för mycket med din älskade familj. Gå ut och skrik, ta en cigg eller räkna till tio, men du trycker inte ner dina barn, slår din respektive eller är allmänt otrevlig för att just Du är stressad nu före jul.

"På helger och storhelger som jul och nyår anmäls fler misshandelsbrott än normalt. Det är en ökning som ser likadan ut år efter år enligt Brå, Brottsförebyggande rådet. Varje år anmäls mer än 20 000 fall av misshandel mot kvinnor." (1)

Det är spännande att leta källor som andra tolkar för så här står det, faktiskt, i Brås rapport:

"På de flesta storhelger anmäls långt fler misshandelsbrott än på årets andra dagar. Den helgen då det anmäls flest brott är nyårshelgen. De lugnaste helgdagarna är lucia och jul. Då annmäls något färre misshandelsbrott än under en vanlig måndag eller tisdag."(2)

Men oavsett hur informationen tolkas, begås det alltför många våldsbrott i hemmet och det är nog med kvinnor och män som inte anmäler för husfridens skull. Kanske är det därför som Brås rapporter visar minst anmälda brott vid jul och lucia. De två helgerna som verkligen ska vara högtider av godhet, välvilja och familjesammanhållning.

Sen är jag lyckligt lottad, för jag har aldrig upplevt en jul med våld och hot, vilket gör att jag inte alls kan relatera till hur hemskt det skulle vara. Men julen är ändå stressig för oss alla, tror jag och jag har lärt mig att ta julledigheten med min familj precis som den är, vilket är trevligt, kaotiskt, glirigt, vänskapligt, tröttsamt, familjärt, normalt, mysigt, tjatigt, och oerhört roligt! För jag älskar min familj!!

3 kommentarer:

  1. Högtider är verkligen tveeggade; de kan vara underbara stunder för återhämtning eller socialt utbyte. Men de kan också vara fulla av ångest; ihop med hög konsumtion av alkohol så kan det nog bli väldigt stökigt.

    Det är riktigt synd om människorna - att vi inte tar hand om andra och oss själva mer än vi gör.

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det så, men hur bra än högtiderna varit, är det lika skönt varje gång att komma hem till sitt igen.

    Å är det egentligen så synd om människan, rent expressionistiskt? Har Strindbergs Indra rätt eller borde inte vi veta bättre än att skapa så mycket skit här i världen?

    SvaraRadera
  3. Mycket svår fråga; det är en sak att veta vad som är (eller kan tyckas borde vara) rätt och att verkligen handla på det sättet.

    Människan är inte stark nog att ta "rätt" beslut - vi är förblindade av vår egen frihet. Som de facto kan vara de tyngsta av osynliga bojor.

    Oj, nu blev det mycket kraftfulla ord här. Men jag älskar att skriva och då blir det så här ibland. :o)

    Vad gällande din reflektion mot litteraturen; jag har inte läst det så jag kan inte gå djupare i svar på just den ingången.

    SvaraRadera