05 december 2008

minst sagt oförskämt

Ibland är glädjen något som svider, i alla fall hos andra. Min heltidstjänst har visst blivit ett känsligt ämne och igår blev jag konfroterad, näst intill trakasserad. Fick frågor om hur min anställning hade gått till och varför jag har fått heltid och fick på ett bokstavligt sätt otrevligt sätt reda på regler och fakta om anställningssvårigheter inom kommunen etc. etc. Jag själv fick ingen syl i vädret. Till slut blev jag så ledsen, irriterad och arg att tårarna började komma och jag sa bestämt att om hon hade några frågor angående min tjänst, får hon faktiskt ta det med min chef. Detta uttalande gjorde att alla mina andra kollegor tystnade och undrade vad som pågick, vilket jag förklarade och sen ursäktade jag mig för jag orkade inte stå kvar där och känna mig utsatt för denna personens påhopp. En stund senare kom hon och jag tänkte att hon kanske skulle be om ursäkt men icke. Hon sa att det inte hade varit personligt och att hon ville bara informera mig om situationen och hon hoppades att jag inte försakat någon annan tjänst för den tjänsten jag har. Och bara så att jag visste så är det ju sist in först ut. Vad FAN (ursäkta språket) vill hon mig? Jag fick sedan veta att hon var facklig representant och satt i nån styrelse och det ända jag kunde tänka var: Hur fan kan en så person ha ett sådant uppdrag, så otroligt oproffisionellt.

2 kommentarer:

  1. Bra att du står på dig och hänvisar till chefen! Låt inte sådana missunnsamma människor (för det kommer det alltid att finnas, fackliga eller ej) knäcka dig. Fin blogg du har förresten! Kram Cattis

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Vad roligt att du tycker om den.
    Ja, det är konstiga människor som finns i denna värld.

    Kram

    SvaraRadera