Filip och Fredriks Julgodis

Nu vankas det jul igen och imorgon bär det av ner till skåne. I vår familj har det alltid varit mamma som står för allt julstök och vi barn har i några år försökt att avlasta henne, utan att lyckas något vidare. Vi tycker att vi är vuxna nu att också bidra med allt jobb som det är att fixa julafton för ca 15 personer och uppåt. Vi finner också att det är en ekonomisk fråga, då vi barn faktiskt har en mycket bättre lön, var för sig, än båda mina föräldrar har tillsammans, som båda lever på sina pensioner. Så i år är jag såå glad över att vi äntligen har lyckats ändra lite på vår jul. Vi har nu delat upp allt, så att alla har nu fyra-fem saker vi ska ta med oss och vi har en uppgift var att uträtta på julafton.

Denna nya plan har gjort att jag stod i köket i går, för första gången på jag vet inte hur länge, och kokade julgodis. En av mina saker jag ska ta med mig är nämligen "sockerbitskola". Jag ska erkänna att jag ringde nog mamma i alla fall tre gånger igår, allt från i affären till under tillagningen... Men de smakade som de skulle, i alla fall, när de var klara, så jag är nöjd :-)

"Sockerbitskola"
100 g smör (ej margarin)
2 dl grädde
3 dl socker
25 godis sockerbitar

Detta ska röras ihopa och kokas i 10 min, innan du smälter ner 200g mörk blockchoklad.
När all chokladen är nersmält är kolan klar att hällas upp i en liten form, ca 20*20 cm. Ett tips är att smöra ett bakplåtspapper och ha i, då fastnar inte kolan i formen. Kolan ska kallna innan du skär upp den till småbitar för att viras in i kolapapper, vi använder alltid bakplåtspapper. Börja i tid! för det tar tid att vira in alla kolor, se till att ha en bra film som du kan se på eller att ni är några stycken som hjälps åt.

Eftersom jag brukar koppla allt ätbart, i den här bloggen, till en bok ska jag göra det här med, även om jag haft lite svårt att komma på någon, som är så där, klockren. Men jag väljer Filip Hammar & Fredrik Wikingssons bok Två nötcreme och en moviebox. Dem är lite långdragna i sina resonemang, ungefär som när man sitter och virar och virar sina kolor och det tar fanken aldrig slut, känns det som. Det jag gör är att se det som avslappningsterapi, ungefär som att läsa: Ta det lugnt och koppla av! För varje gång man tar och smakar en kola är det som Filips och Fredriks skämt, det är så gott att man inte ska sluta skratta. Detta är verkligen en underbar rolig nostalgibok (nu när det pratas om traditioner och att det var bättre förr) för alla som är födda på 70-talet.