Höstlov: fredag, lördag

Efter ett par veckor med förkylning kunde jag äntligen åka ut till syrran och träffa senaste tillskottet: Lilla underbara Lova! Vad mer kan jag säga än att jag kunde inte låta bli att hålla henne i min famn och känna hennes värme mot mitt bröst. Så liten, ömtålig och söt som bara ett spädbarn kan vara.

Jag har under helgen uppdaterat min Facebook om Lova och jag får alltid så konstig reaktion när jag uttrycker mina känslor för barn. Personer från lite olika håll kommenterar då och då förvånat min barnkära attityd med att de inte trott att jag gillar barn, för att de antagligen vet om att jag inte vill ha några egna. Detta är för mig helt olika saker, bara för att jag inte vill ha barn har jag inga problem med dem, jag tycker vissa barn är helt fanastiska och de är de barn jag har en relation till. Mina syskonbarn och mina vänners barn kommer alltid ligga nära mitt hjärta.

En värme sprids med Lova vid mitt bröst. Så mysigt att sova och höra hennes hjärtslag. En Tintin, så liten, väntar i kylans höst. Jag kommer snart, och hälsar på, en lördagseftermiddag.

Detta leder mig till helgens andra fantastiska varelse och det är lilla Tintin, som är min kompis Helens dotter. Det har tagit lite tid för mig att komma ut till henne och hälsa på, men jag har avvaktat för att jag vet att det nästinpå varit öppet hus hos henne sedan Tintin föddes. Vi hade en jättetrevlig och lugn kväll med middag och Körslaget/Dansbandskampen. Tack Helen, för maten och en trevlig kväll!