01 april 2009

Grattis och Lyckönskningar

1:a maj togs motionen om könsneutrala äktenskap i kraft, GRATTIS till alla hbt-personer som tror på gud och vill gifta sig i kyrkan. Jag har ett öppet sinne men är osäker på om jag vill gifta mig och om jag vill gifta mig i kyrkan...

Kyrkan som inte direkt är känd för att utveckla sina övertygelser om vad som är rätt och fel. Både historiskt och än idag läser vi om präster som överträder sin maktposition, och det är enligt mig också kärnan i frågan. Makten om vad som är i majoritet och normbetingat i samhället. Förändringar kommer alltid att skrämma människan, då människan mår bäst av kontinuitet, regler och gränser. Samtidigt säger hjärnforskningen att utmaning för hjärnan är att utsätta den för främmande händelser och erfarenheter, det är endast då som hjärnan utvecklas och vi kan utvecklas som människa.

Så det är ju lyckosamt att detta regeringsbeslut sätter kyrkan i biktstolen och att de nu äntligen måste ta ställning för sin tro på kärleken och inte det heterosexuella äktenskapet, som ju historiskt inte varit en grönblommig äng i vårens första solsken. Jag ställer mig frågan varför man överhuvudtaget vill ta del i detta gömställe för ojämlikhet, psykisk misshandel och " vi håller detta inom familjen", så att vi inte behöver skämmas inför dom, dvs. samhället utanför hemmets fyra väggar.

Jag välkomnar även jämställdheten i man-man och kvinna-kvinna, i ett traditionellt exempel, så petigt som att man säger grattis till brudgummen och lyckönskningar till bruden. Detta lär ju inte hända i könsneutrala äktenskap, känner mig redan avis men jag lovar inte ett dugg missunnsam. Slit äktenskapet med hälsan, jag är skeptisk!

2 kommentarer:

  1. Jag har bara en tanke här. Staten och Svenska kyrkan är skilda åt, vidare finns det samfund som alltid varit helt fristående från staten. Funderingar kring att staten går in och bestämmer vad kyrkan måste tillåta dyker då upp.

    Men som man kan läsa i motionen om vigselplikt kommer det även i fortsättningen vara tillåtet för enskilda samfund att vägra viga par av samma kön.

    Jag är inte troende, har två bisexuella bekanta och förlorade min provanställning i Riksdagen i början på 2000-talet genom att ställa mig på barrikaderna när en ledamot talade skit om homosexuella. Trots det så tycker jag att samfunden och enskilda förrättare inte ska påtvingas något som kan strida mot deras tro.

    Men det är en åsikt som inte är gjuten i betong - jag kan ändra mig. Just nu så tycker jag så här, men det finns andra frågor där jag absolut skulle kunna tycka att kyrkor ska underkasta sig statens förordningar och påbud trots att det kanske strider mot tradition. Shit vad svårt.

    SvaraRadera
  2. Visst, det är inte lätt när Staten och Svenska kyrkan tycker olika. Men det är ju också så att det finns homosexuella präster, så Svenska kyrkan är ju inte heller enad i sin tro.

    Att det finns enskilda samfund som inte kommer att viga är väl ok, vem vill gifta sig där. Det gäller ju enskilda präster också. Det viktiga, tycker jag, är att man som homosexuell har rätt att göra det om man vill.

    SvaraRadera