Vårsalongen

För två år sedan var det tre elever från mitt dåvarande jobb som fick äran att ställa ut på Lilla vårsalongen. Då visste jag inte ens vad Vårsalongen var... Det året, till min stora förtret besökte jag aldrig Liljevalchs och inte förra året heller... gud vad man kan vara lat!

Men i år gick jag äntligen dit och jag var upprymd, här har vi konsteliten som tar ut ett antal verk av kända och okända konstnärer runt om i landet. Jag har läst att konst är vad konstvärlden anser vara konst, och därför tänkte jag: Wow, nu ska jag ta reda på vad som är konst.

Jag kan dock inget om konst, mer än om jag gillar det eller inte... och det var mycket som var KONSTIGT! Där var magnetiska köttbitar, politisk textilkonst, ett tomt papper med radergummiludd, skumma installationer och underliga fotografier.

Men här kommer ett ax bilder av vad jag gillade:

"Lampan BottleUp! är ett tredimensionellt resultat av en kritisk granskning av konsumtionssamhället och dess avtryck. Vi konsumerar och slänger material utan större eftertanke. Material som enkelt utan större energiåtgång kan omvandlas och upcyklas till något värdefullt och vackert bara vi skänker det lite kärlek, tid och omsorg."
Denna lampan är designad av Kristin Bille och är gjord av PET-flaskor, jag tyckte den var snygg och användbar. Jag kan se den i ett stort vardagsrum fyllt med supermoderna möbler.


"Gissningsvis handlar det om en undertryckt eskapism som allt för väl känner till beroendet av konkreta rumsliga sakförhållanden och den upplevda ”verkligheten”. Stoftet på den tvådimensionella ytan vill få mig att tro att jag ser denna verklighet samtidigt som den lustfyllt tillgodoser igenkänningsförmågan."

Denna bilden var så snyggt ritad i skuggor och allt att jag trodde det var ett fotografi, tills min fd lärarkollega sa att den var ritad. Så tekniskt snyggt!! Wow, som man kan bli lurad. Bra gjort, Fredrik Forslind.

Pojkarna på bilden är intrasslade i ett rött garn som går genom båda tavlorna, tycker den var vacker och påminde mig om boken Flyga drake av Khaled Hossini. Två oskyldiga pojkar som skapar band genom lek, och oavsett vad som händer finns bandet kvar mellan dem. Molnen för mig är pojkarna barndom, ett värld skyddad från allt ont, men de är en del av världens ondska och bandet mellan dem är både en länk till verkligheten, och en länk som alltid förbinder dem till varandra. Tavlan är målad av konstnären Niklas Asker.


"Jag har alltid varit fascinerad av kombinationer och av utrymmet mellan ting. Intresset för perception och kognition har sitt ursprung i en vilja att studera användandet av material och objekt, och att ifrågasätta den erfarenhet och tro som betraktaren tar med sig i mötet med det sedda. Idéer om det osedda och det icke synliga, samt frågor om kvantifierbarhet, fortsätter att intressera mig."
Gillar kanske mest titeln: With Whom Shall We Bury Your Memories? Vilken i sig passar sig bra med föregående verk.


Detta verket gillar jag av samma anledning som lampan, den skulle kunna platsa i ett vanligt hem. Jag kanske inte skulle ha lampan och tavlan i samma rum, men i en stor, ljus och välkomnande hall. Konstnären Bo Söderström kallar verket "6x4=24". Jag har alltid gillar osymetrisk symetri och kubismen passar mig fint.




Denna gillade jag mest, det föreställer Sturplan på Östermalm. "Inspiration har jag fått mycket från den amerikanska hudson river school från mitten av 1800-talet och stilen som kom att kallas för Luminism. Ett slags landskapsmåleri med ljussättning som gränsar till det övernaturliga." Konstnären Nils Wåhlin verkligen skapat ett varmt och naturligt Stureplan, men jag undrar varför det är så tomt?

Copyright: Bilderna och citaten är tagna från Liljevachs hemsida.