Snabba Cash

I november 2008 hade jag precis läst Snabba cash och jag var överraskad hur bra den var, som en skål lördagsgodis. Jag skrev om karaktärernas dynamik och balansen mellan Stockholms glamour och undervärld. Två år senare går den upp på biograferna, och blir lika hyllad som böckerna. Jag höjer mitt ena ögonbryn och tänker skeptiskt... Hmm, är detta en underhållningsfilm eller är den verkligen så bra som boken? Är det lilla subtila i karaktärerna så pass tydligt i filmen, det som gör boken levande och överraskande? Svaret är Ja.


Stor eloge till regissören Daniél Espinosa som tagit vara på det mest innehållsrika i boken, det som gör att boken inte bara är en gangsterroman i mängdem. Till och med DNs recension är tydligt positiv, medan SvD är lite mer tillbakadragen, men Malena Jansson, SvD, skriver till slut: "...onekligen skönt att slippa dialog ibland, skönt med en film som litar på det visuella berättandets kraft. Och som törs göra publiken besviken på rätt sätt." Jag kan inte mer än hålla med, det är alltid svårt att göra film av en bok, det ändras och modifieras och allt blir inte som man minns det, men Snabba cash gör att man glömmer intrigen och fokuserar på människorna och stämningen, både i känslorna och i miljön. Espinosa gör med filmen som Lapidus gör med det skrivna orden, han låter det osynliga spela ut sin egen roll.