05 juni 2009

I väntan på Godot

Den kända pjäs av dramatikern och Nobelpristagaren Samuel Beckett kan man ju inte missa att se, och i huvudrollen dessutom Mikael Persbrandt och Johan Rabaeus. Sedan jag missade Mikael i Fröken Julie och i Måsen, såg jag fram emot att se denna pjäs. Jag visste så klart att det skulle bli en mörk och långsam vistelse på teatern, men tyvärr var jag också väldigt trött. Ingen bra kombination. Det är ju tur att jag visste på ett ungefär vad pjäsen handlar om... eftersom jag somnade till i båda akterna.

I väntan på Godot är ett existentialistisk drama. Två fattiga män står i ett vägskäl och väntar på Godot, men hur länge ska de vänta och väntar de på rätt plats?? Vladimir (Didi) är positiv, aktiv och vill tro på Godots ankomst och Estragon (Gogo) är motsatsen, han vill gå därifrån, sova bort väntan, pessimisstisk och negativ. Tillsammans är de bundna till varandra och de väntar, väntar och väntar... Medans de väntar dyker översittaren Pozzo upp med hans undergivna slav för att vid ett senare tillfälle dyka upp igen i helt motsatta roller.

Det finns många tolkningar för vad Samuel Beckett egentligen vill säga med pjäsen. Då den skrevs i slutet på andra världskriget är en tolkning att den står för meningslösheten och bristen på tron till Gud. En annan tolkning är hur mänskligheten fungerar tillsammans, som ett äktenskap där motsatserna inte kan vara utan varandra.

Jag funderade på om pjäsen handlar om en och samma person och hur man inombords slåss för överlevnad, självbevarelsedrift och sanningen om sig själv. Vladimir och Estragon, två sidor av samma person. Så vem är Godot? Godot är hemligheten där vi själva, i vårt innersta, försvarar våra val och övertygelser. Godot är sanningen om oss själva, och vår strävan efter perfektionism. Vissa finner denna stressande och flyr undan, medan andra förgäves jagar den och hoppas på bekräftelsen att de fulländat den. Runt omkring oss finns andra människor och händelser som vi måste förhålla oss till och var vi själv står i frågor och situationer, dessa representeras i form av Pozzo och Lucky. Det finns inga rätt eller fel, det finns bara vägen där vi kan leva med våra val och beslut utifrån de övertygelser vi har, i just det ögonblicket.


Foto: Petra Hellberg

1 kommentar:

  1. Jag går inte så ofta på teater men det här är verkligen en pjäs jag skulle vilja se. När de pratade om den på TV tidigare i år gick jag genast in för att försöka beställa biljetter; det enda som fanns var tre biljetter till den öppna repetitionen. Allt annat var slutsålt.

    Är lockad av vad, vem, var "Godot" är. Pjäsen kanske inte alls är som jag tänkt mig, men jag skulle absolut vilja se den. Funderingar om Gud, existens, verklighet mm kan vara väldigt spännande.

    Själv så lägger jag ner massor på tid att skriva texter till ett spel vars grund just är - Vad är människan och hur fungerar mänskligheten. Allt insvept i skräck-tema.

    Själv har jag också bloggat om saker som berör mig professionellt, i mitt fall är det miljöområdet. Jag hoppas ju att få arbeta inom det i framtiden, inte bara med siffror/analyser. Har en tema-blogg för det, en blogg som jag hänvisar till när jag söker jobb eller utbyter visitkort med intressanta personer.

    Kolla in: http://matahl.blogspot.com

    SvaraRadera