Bibliotekarier runt Sociala medier

I slutet på mars skrev jag om att jag hade varit iväg med mina lärare på en kväll med sociala medier. Förra veckan, i tisdags, var det dags för en kväll till. Nu med kollegor runt om i Stockholm Stad.

Anette Holmqvist, från Skolverket, var inbjuden även denna gången och denna kväll tillsammans med Cecilia Bengtsson från Ekerö. Presenterade sina små projekt var också Elisabeth Ljungdahl från Snösätraskolan, som haft ett bokcirkelprojekt med verktyget Wikispaces. Jag och Elin Hirschfeldt, från Bromma gymnasium, talade om våra Facebooksidor och Elin om sin biblioteksblogg och jag om Twittersamarbetet med en lärare på skolan.

Länkarna till alla presentationer, projekt, blogg och FB finns på Skolbiblioteks Öst hemsida.

Det var en trevlig kväll och jag hoppas det blir ett BiblMeet. Mer om vad det är ska jag berätta om det blir av.. :)

Sociala medier i klassrummet

Igår var jag på en föreläsning med ett par av lärarna på mitt jobb om hur man kan arbeta med sociala medier i skolan. Detta inför nya skolreformen ht-11, där det står (av mig fritt beskrivet) att eleverna ska kunna använda sig av olika medier och dess användningsområden.

Ena föreläsaren var Anette Holmqvist som arbetar på Skolverket. Hon berättade utifrån grundskoleperspektiv. Hennes tips var bland annat att skriva bloggstafett, där man då låter en känd författare skriva första kapitlet och sedan låter man eleverna ta över skrivandet. Läxbloggar för diskussioner och läsprocesser, där man lägger ut alla läxor och information till eleverna. En Twitter uppgift kan vara att låta eleverna kontakta våra politiska representanter och följa deras politiska inlägg. I Årsta har man även låtit eleverna göra pedagogiska filmer, som sedan läggs ut på Youtube, de kallar projektet Kunskapshubben.

Andra verktyg:

Google docs - dela dokumnet

Doodle - boka möten

Slideshare - dela ppt

Delicious - spara och dela länkar

Netvibes - omvärldsbevaka

Glogster - göra affischer

Wordle - göra ordbilder

Animoto - göra kortfilmer

Andra föreläsaren var en svensk lärare Kristina Alexanderson som är mycket aktiv med sociala meder med hennes elever på gymnasiet. En av hennes poänger är att internet och sociala medier är inget nytt och det är helt självklart i barns och elevers värld. Hon har haft lite olika projekt och uppgifter med sina elever.

Bokbloggar: eleverna bloggar om olika böcker som de gemensamt läser. Meningen är då att eleverna även ska skriva för en extern publik. "Bloggen ska vara ett litterärt samtal av intresse både för de som aktiv deltar i bloggskapandet samt för de som är allmänt intresserade av modern litteratur eller litteratur i allmänhet och som vill följa ett litterärt samtal och hur det utvecklas."

Arbeta med upphovsrätt och bilder: Genom Creative Commons och Flickr kan eleverna lära sig hur man lägger ut och publicerar bilder utifrån upphovsrätten. En uppgift var då att de skulle hitta en bild som talade om hur det var att ha Kristina som lärare och sedan skulle de förklara varför de just valt den bilden.

Twitter blir mer och mer populärt och en uppgift som Kristina gjorde med sin elever på Twitter, var att de skulle twittra samtidigt som de hörde ett sommarpratsprogram. Istället för radioprogram kan man ju byta ut det mot vad som helst, exempelvis en film eller ett längre youtubeklipp. Med Twitter kan alla säga sin mening när de vill uttycka den, utan att behöva vänta på att någon annan ska prata klart.

Facebook tog så klart också upp, och exempel var då att marknadsföra ett UngFöretag. Nämndes gjorde också diskussionen om man ska vara vänner med sina elever eller inte. Slutsatsen där var att det var upp till var och en lärare hur man ställer sig till det.

Det var ett ok seminaretillfälle och jag är nöjd och mina två lärare som jag bjudit in var också rätt nöjda. Inte allt är ju nytt men några idéer fick lärarna med sig och det var intressant för mig att veta lite idéer som man kan göra rent pedagogiskt och vad som kan hända i klassrummet.

Att vara författare i dagens Afrika

Författarinna: Gordimer, Nadime

Hon talade om hur digitaliseringen påverkat unga och att förlagen och biblioteken har svårt att överleva, då unga inte läser böcker längre.

Svårigheterna med att det inte ges ut böcker på deras egna språk, speciellt barnböcker. Men att också afrika har så många språk, endast Sydafrika har 11 språk, varav 9 är afrikanska språk. Det finns bara några få små förlag som publicerar.

Här på mässan kryllar det dock om bokförlag, som promotar de senaste i utgivningen. Det var trångt, gemytligt och myllrigt. Efter tre dagar på mässan, var man rätt trött och det kändes som om man led av social fobi och klaustrofobi, samtidigt som det var så fantastiskt kul att gå runt och lyssna på alla dessa intressanta föredrag, tankar och livsöden.

Lappar och skräck

Bortskänkes: 50 kg pyttipanna

Komiker: Batra, David

David fortsätter att ge ut böcker om publika lappar. Hans nya bok heter: ”Det här var ju tråkigt” http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137136046

Med absolut gehör för skräck

Författare: Ajvide Lindqvist, J.

Ajvide har alltid musiken som inspiration och har gärna låtar på repeat för att skriva i samma känsla som musiken förmedlar.

Låten som spelades när han skrev Människohamn, var en låt av gruppen A-ha och när kan skulle se hur många gånger han hade spelat den, då boken var färdigskriven, står Ipoden på 666.

Eftersom han ville skriva en riktig läskig historia i Lilla stjärna sökte han inspiration i dansbandsgenren för att balansera den skräck han ville skriva. Personer som inspirerat honom till hans nya bok är musik av Lasse Lönndahl, Håkan Hellström och ABBAs Thank you for the music.

Historiens ok – om folkmordet i Rwanda

Författarna: Diop, B. B., Tadjo, V., Bärfuss, L.

Boubacar Boris Diop – Marambi – boken om de dödas ben. En antologi av röster om folkmordet i Rwanda.

Veronique Tadjo – The shadow of Imana & Travels in the heart of Rwanda. Veronique förklarar att Inama är namnet på deras Gud och hon skriver för att hylla livet och hon ser litteraturen som ett utrymme för minnet.

Lukas Bärfuss – Hundra dagar. Boken handlar om relationen till en person som blir extemist.

Före folkmorden kallades Rwanda afrikas Schweiz men där är få liknelser mellan länderna. Efter morden finns det en kollektiv skuld, även om omvärlden idag har mest ekonomiska intressen i Rwanda som utarmar landet.

Veronique tycker att demokratibegreppet är komplext, då det inte enbart är majoriteten av folket i antal som ska bestämma. Det har även en etnicitetsproblematik som måste utredas och hur man ska förhålla sig till demokrati-visionen vad gäller det.

Propaganda om fördomar skapar rädsla och i Rwanda frodades uttrycket ”Kill or get killed”. Ingen ville vara mördare men alla vill skydda sina egna och sin familj. Diop rekommenderar författaren Philip Gourevitch, som en av de författare som verkligen beskriver verkligheten i Rwanda, vad gäller folkmordet.

Hur kan detta hända gång på gång på gång?

”Double geocide is according to politics no genocide” / Boubacar Boris Diop

Jag tanker på Anne Heberleins uttryck att ondskans mest geniala sida är att det är oftast då hemskt att det leder till en mänsklig förnekelse som gör att ondskan kan återkomma gång på gång på gång....

Veronique pratade även om en förändring i krigsföring: ” Women are the battlefield of war and women´s bodies are the weapons”. Detta får mig direkt att tänka på Lubnas berättelser om Sudan.

Driva debatt i romanform

Författarinnorna och journalisterna: Wennstam, K., Sveland, M.

Många journalister går över från fakta debattböcker till romanskrivande och att de beror på att det är lättare att ta ut svängarna och för att där finns inga gränser för vad man kan skriva. Att få lov att skriva det som finns under ytan, som finns i verkligheten även om det inte finns någon fakta om det. Journalistiken har för tighta ramar i vissa ämnen, exempelvis kvinnor som gått under jorden på grund av mäns våld emot kvinnor och övergrepp på barn. Att få lov att skriva om saker som brinner och bränner. Journalistiken blir ofta också förenklande och att fiktionen är mer fördjupande. Men journalistiken förblir viktig i skönlitterära böcker, eftersom ämnet är så viktigt, måste också researchen vara korrekt för att få rätt stämning i böckerna.

Att skriva om dessa ämnen leder också till att många sjuka människor också kommer åt dem och ser dem som erotiska böcker och går i gång på dem. Men båda författarinnorna framhäver deras utvecklande konsekvensneutralism. De kan inte ta ansvaret för att män går i gång på deras böcker, oavsett om de skriver om det eller inte, så finns övergrepp i samhället här och nu ändå.

De diskuterar litteraturhistorians tråkiga kultur där kvinnors skrivande har varit osynligt och sällan har kvinnor kunnat leva på sitt skrivande förrän idag. Det som kvinnor skriver tas aldrig på allvar, kallas ”pigromaner” och har sällan lika viktiga ämnen som mäns skrivande. Kvinnor får mer än ofta frågan hur mycket som är självupplevt och hur detta förminskar kvinnors skrivande genom att säga att ämnet de skriver om är inte allmängiltiga utan bara deras egna upplevelser som enskild person. Mäns skrivande kallas oftare generationsromaner och kvinnor böcker blir ”sanna historier”.

Dagens diskussioner om böcker i media är ofta ganska troftiga, men att man inte ska underskatta pratet som sker ute i stugorna runt köksbordet. Där finner man ofta de verkliga diskussionerna, där känslorna finns och där man berör och väcker debatt.

Deras böcker har översatts till många språk och debatterna ser väldigt olika ut i olika länder. Wennstam ger exempel på hennes bok Smuts, som i Holland räknas som erotisk thriller. Men att det har väckt en del tankar hos män, att det kanske inte är så bra att köpa sex och att frun kanske inte tycker det är så kul. I Danmark pratar man om boken som en kriminalroman om något som inte är kriminellt.

Se hela seminariet på Kunskapskanalens UR Play.

Barn utan barndom

Författarinna: Stridsberg, Sara - Darling river (en vidarediktning av Nabokovs Lolita)

Sara refererar också till kvinnors skrivande (Wennstam & Sveland) och finner sitt eget skrivande fyllt med skam. Hon känner att kvinnors skrivande är inte lika statiskt som mäns, hon tänker att just nu skriver jag men vem vet om hon skriver i framtiden. Detta gör att hon inte refererar sig själv som en skrivande person, även om hon nu har gett ut sin tredje bok och lever som författarinna.

När hon väl har skrivit klart en bok har hon svårt att släppa den och komma in i nya språkrum. Hon identiferar sig väldigt mycket i sina karaktärer och blir dessa till viss del. Hon skriver om det okända och det främmande för att komma bort från kunskap och det vetande. Det blir som ett mörkrets utopi – en lucka i det egna medvetandet. Via det främmande närmar sig det egna och nära.

Hon har nästan alltid ett barn med i sina böcker, och hon ser barnet som en metafor för människans sårbarhet. Referenser i varje bok är så kallat silkespojkarna och hon tror att det är enklare att ha mer empati med pojkar än till flickor. Privat gillade hon inte alls att vara barn, att vara i någon annans våld och inte kunna bestämma själv. Däremot är hon idag mamma och älskar att vara detta.

De oskyldiga och det goda går under, och romanskrivandet är en reningsprocess enlig Sara Stridsberg.

Vart går Afrika?

Afrika - framtidens kontinent
Författare: Dowden, Richard

Seminariet var på engelska vilket gör att mina antecknar också är det :)

There is a lack of hopelessness; there are more human genetic diversities in Africa than all other countries in the world combined. The roots of Africa’s problems are that all this different people live to close to each other.

Only Africans can develop Africa. Aid is good and can help, but it will never develop the country. Change must come from inside.

You can see change in Ghana and in Uganda, where the middleclass is growing, the church is stabilizing and the people are pushing boundaries with patience and on the own way. The process is slow, but all Africa has its own time.

Richard gave positive comments about Sweden; it’s not only charity, but true engagement.

He says otherwise that there are a lot of tensions among the world leaders. The must be polite, so they’re not have to be scared to be stabbed in the back. This inhibit honesty and genuine cooperation.

Se hela seminariet på Kunskapskanalens UR Play.

Elever online

Medverkande: Ranelid, B., Fjelkner, M. (LR), Grecanik, L., Becker, P.

Björn Ranelid pratade om det paradigmskifte som just nu pågår och han förespråkar all kommunikation som sker mellan människa och människa. Men sociala medier implicerar också etiska och moraliska problem. Han anser dock att dessa är ”barnsjukdomar” och att sociala medier kan förbättra miljön vad gäller utsatthet och mobbing.

Metta Fjelkner erkänner sig ofödd i världen av sociala medier och frågar sig vilka gränser ska man dra? Var går gränsen melllan jobb och privatliv?

Eleverna är inte lika kluvna, då majoriteten faktiskt tycker att det inte är ok för lärare att vara ”vän” med sina elever på ex. Facebook.

Liza Grecanik är lärare och författare och använder dagligen sociala medier i sin undervisning. Hon anser att det är en gratis biljett till eleverna värld, där hon ska väcka intresse, hjälpa dem och ta diskussioner om bland annat ansvar, språk och källkritik. Hon bloggar med sina elever i bokcirkelbloggar, praobloggar osv.

Peter arbetar som chefredaktör för Dator i Utbildningen och framhåller professional development och lärarnas tillgänglighet som framtidens arbetssätt.

Det har hänt en förändring i lärandet till en informell kunskapsinlärning och vad gäller förändring i språket, framhävs att ordet kommer aldrig vara hotad av teknologisk utveckling. Enligt Ranelid är ordet starkare än nånsin. Cyberrymden är inget främmande utan bara en förlängning av den verkliga världen.

När byxor är ett brott – Sudan

Författare: Ahmad al-Hussein, Lubna – 40 piskrapp för ett par byxor

http://www.bok-bibliotek.se/nyheter/Langa-koer-till-seminarium-med-Lubna-Ahmad-Al-Hussein1/

§152 Sedlighetsbrott

Lubna började intressera sig för kvinnors rättigheter när hon som barn hörde historien om byns vackraste flicka som skulle offras till floden för att vattnets gud skulle vara nöjd och därmed skänka folket regn, bördighet och liv. Men varför är det bara kvinnor som offras?

Före 1940 var det vanligt att kvinnor hade bara överkroppar men i och med Englands inflytande började man klä på sig även på överkroppen. 1979 blev den första kvinnan piskad för att ha synlig hud. 1989 blev den första kvinnan i Sudan piskad som straff enligt §152.

I norra afrika är det vanligt med könstympning och det är då afrikanska muslimer som utför detta, inte arbiska muslimer.

Det finns också en ny sorts äktenskap i Sudan, där våldtäktförövare gifter sig med offet, då det räknas som att han tar ansvar för sitt brott och slipper där med fängelsestraff som vanligtvis är 2 år för våldtäkt. Nyfödda barn i denna sortens äktenskap slängs bokstavligen ut på gatan. Lubna visade bilder på spädbarn vars huvuden var sydda efter att hundar bitit söder dem, det var helt fruktansvärt.

När kvinnor döms tillåts de inte yttra sig, ha någon försvarsadvokat eller vittne närvarande. §152 har varit verksam i 20 år i Afrika och under bara år 2008 var det 43 000 kvinnor som dömdes för denna paragraf. 43 000 gånger 20 är ofantligt många människor.

Lubna kämpar för att kvinnors rätt i domstolar i Sudan. Men det är också så att kvinnorna som döms, straffas även av sina familjer, då famljerna tror att de är prosituerade och förskjuts eller blir slagna i hemmet.

Lubna blev arresterad i Khartoum för att hon hade byxor på sig, arbetade hon för FN och skulle därmed slippa sitt straff. Men då hon ville visa omvärlden den orättvisa som händer i Sudan, sa hon upp sig från sitt jobb och tog sitt straff, 40 piskrapp. För att uppmärksamma detta för omvälden, skickade hon ut inbjudningar i form av bröllopsinbjudningar, då dessa alltid går förbi censuren i Sudan.

Regimen missbrukar sin makt åt kvinnoförföljelse, barnvåldtäkter etc. istället för att göra något åt det verkliga problemen, exempelvis vattenbristen.

Nu ligger seminariet ute på Kunskapskanalen och du kan se hela samtalet här.

Strategier och möjligheter i en digitaliserad värld

Medverkande: Gustavsson Chen, Anna (Intern. bibl.), Ilshammar, Lars (Arbetarrörelsens arkiv), Linder, Karin (DIK), Nygren, Åke (Kista bibl.)

Nicklas Lundblad, samhällspolitisk rådgivare på Google, tar i sitt "Sommar i P1" upp fördubblingshastigheten av information. Han säger "lagrad information; nedskriven text eller inspelad information".

Nicklas är en svensk IT-debattör och filosofie doktor i informatik som just tillträtt en tjänst på Googles huvudkontor i Kalifornien i USA för att bygga upp en tankesmedja kring samhällsfrågor. Har dessförinnan arbetat många år på Stockholms Handelskammare, senast som vice vd. Är ledamot i regeringens IT-råd, författare till tre böcker om internetsamhället och medgrundare av den liberala tidskriften Neo. Fick 2006 års Eisenhower-stipendium, som delas ut till framtida ledare runt om i världen.

Han påstår att mellan år 1750 och år 1900 (150 år) skedde en fördubbling, likaså mellan år 1900 och år 1950 (50 år) och mellan år 1950 och år 1960 (10 år). Informationen i dag är dubbelt så stor som för tre år sedan, och om tio år kommer fördubblingshastigheten att vara 72 dagar.

Digitalisering är ett medel för medborgliga världen bortom logistikens värld. En glömd tanke är att digitalisering är skapandets default, även tryckta böcker har ju faktiskt varit digitalierade under skapandets process. Det är därmed ingen ny fenomen, men som det kan utge sig för att vara i vissa debatter.

Bibliotek kan tendera att vara lite fega och inte hoppa på nyhet och trender, förrän det redan är populärt och en trend som håller. Offer för stigande förväntingarnas missnöje. Bibliotek är reaktiva, men inte ofta så innovativa och skapande. Uppmanas att: JUST DO IT!!

I Kina interagerar författare med sin läsare i sociala medier och tillsammans skapar man böcker i realtid. Deras arbete är betalt och de kan leva på denna sortens författarskap.

Det närmasta i Sverige är väl: www.sockerdricka.nu

Ondskans återkomst

Heberlein, En liten bok om ondska

Johansson, Göra ont – litterär metafysik

Varför läser man deckare, thrillers och skräck? Tecken i tiden säger att det sänds aldrig så mycket matprogram som det gör idag, och ändå lagar folk men mindre och mindre. Förhoppningsvis är det kanske så att, vi utsätts så lite för ondska i vårt liv att vi söker spänning i böcker för att få utlopp för dessa känslor. Vi söker tröst och förståelse för det som är obegripligt. Och ondskans mest geniala sida är att det är oftast då hemskt att det leder till en mänsklig förnekelse som gör att ondskan kan återkomma gång på gång på gång....

Det diskuterades om deckarkulturen som förskjutits från att förklara samhällsstrukturer och personliga egenskaper till att blir kriminaldeckare, där man inte längre förklarar en händelse i en samhällskontext eller en persons bakgrund i förhållande till egenskaper.

Ondska gör ofta offret till objekt för att man inte ska känna att man har en mänsklig relation till offret.

SD – vad gär deras budskap på attraktivt? De skapar rädsla genom att förstärka fördomar och skapandet av idéer att vårt gröna gräs kan bli ännu grönare.

Finns ond vs. god litteratur? SDs framgångar har ”någon” sagt beror på att läsningen av skönlitteratur i skolan har minskat.

Kunskap ger insikt som skapar empati

Bandet mellan MÄN – ALKOHOL – ONDA HANDLINGAR är en vetenskaplig kännedom som det aldrig talas om. Men det är ett faktum som alla forskare känner till och erkänner att det är så.

Det finns ett resonemang inom kristendomen att Ondskan fanns innan gud, vilket gör att gud är inte ond. Man kan därför inte anklaga gud för allt hemskt som händer i världen.

För att minska ondskan måste man diskuterar den, då ”tvingas” människan att funderar på ”var står jag? vad tycker jag?” Då ondskan alltid är ”dem andra”, måste man sätta sin in de dem andras situation, hur skulle jag reagera om jag vore ”dem andra”?

Heberlein:

"Ondska är egentligen inte intressant, det som är mer intressant än ondska är godhet."

Särbegåvade barn

Författarinna: Wallström, Camilla

Kunskap föds där tanke och känsla möts

Att vara exeptionellt begåvad är ärftligt, och det är ca 2 barn/klass som kan inräknas som begåvat. Det är dock inte lätt för dessa barn som tidigt förstår att de inte tänker som sina jämnåriga och tenderar att tidigt underprestera och gömma sin intelligens.

Några tecken på ett särbegåvat barn:

• Brådmoget
• Snabb inlärning
• Lillgammal
• Ungås gärna med äldre
• Vill lära sig i sin egen takt
• Nyfiken, kunskapstörstig
• Uppsluppen
• Annorlunda i sitt tänkande
• Större ordförråd än sina jämnåriga

Några skillnader mellan högpresterande och särbegåvade:

Högpresterande - Särbegåvade

Intresserad - Nyfiken

Har svar - Frågar gärna

Besvarar frågor - Diskuterar frågor

Kopierar - Skapar eget

Tar emot information - Bearbetar information

Förstår idéer - Tänker abstrakt och ser helheter

Har man särbegåvade elever, ska man se till att man stimulerar dem kunskapsmässigt och utmanar dem med övningar som ligger på en högre nivå. Att ha så mycket kunskap om särbegåvning att man upptäcker dessa elever, som oftast är introverta och vill inte stå ut i klassen som udda. Att man sedan bekräftar deras begåvning och låter dem lära i sin egen takt, då de under årens gång har en utmärkt egen studietakt och teknik för deras eget tänkande.

Avslut

Så har man avverkat en hel karriär på 2 år: byggt upp Hässelby gymnasiums bibliotek, arbetat med elever och lärare till ett underbart och besökt pedagogiskt rum på skolan och nu är det över. Vårens slit med ny rektor, omplaceringar och förändringar, lärarnas oro och stress och mina egna planeringar för att allt skulle bli klart tills jag gick på semester nu i sommar. Jag har svårt att förstå att jag inte längre jobbar kvar på Hässelby gymnasium och att min dröm som jag fick i uppfyllelse är till ända.

Men jag är oerhört tacksam för att jag fick chansen att göra det här, få utmana mig själv att arbeta på en mediaskola, där jag blev fotad, filmad, intervjuad med jämna mellanrum. Att hålla lektioner i informationssökning, källkritik och film-prat. Att hålla budget, planera projekt och skriva verksamhetsberättelser. Jag har haft enormt stöd från rektor och utomstående kolleger och jag fick också chansen att få arbeta med elever som behöver särskilt stöd, och i detta forum arbeta närmare lärarna och få en fantastisk relation kolleger emellan.

Det har dock också inneburit att jag fått kämpa för inre arbetstid, ett eget kontor, jag har varit tvungen att neka rektorerna om sånt som inte varit i min arbetsbeskrivning och jag har varje dag fått försvara verksamheten från slit och släng-uppgifter, fått försvara mitt gallringsunderlag, både när jag byggde upp biblioteket och nu när skolan lades ner.

Jag kommer minnas alla goda ord och komplimanger som jag fått och som bekräftar att jag är en bra kollega, person och bibliotekarie. Jag kommer sakna eleverna, som alltid är det som är värda all stress och planering i jobbet. De är pricken över i:et, grädden på moset och det som gör jobbet extra bekräftande och roligt. Jag kommer sakna det personliga som fanns på skolan, då det var en liten mysig skola, som var accepterande för olika identiteter, utseenden, och etniciteter.

Hejdå Hässelby gymnasium, R.I.P!

Bibliotek och digitala medier

Jag hade förmånen att få gå på en forskardag med temat Bibliotek och digitala medier som arrangerades av Svensk biblioteksförening. Det var så kul och jag upptäckte hur mycket jag saknat den världen, i tal om inspiration, utveckling, utmaningar men framför allt att prata på en högre nivå med kolleger.

För att använda min blogg lite som en dagbok publicerar jag här lite anteckningar om vad som togs upp på konferensen. Är ni intresserade av vad som händer på forskningsnivå i ämnet bibliotek- och informationsvetenskap kan ni läsa vidare, annars kan du lägga ner nu.

Forskardagen: Bibliotek och digitala medier 6 maj 2010

Tema:

1, Elektroniska tidskrifter

2, Bibliotek & forskning

3, Olika medier och ”sanningen”

4, Akademiska bloggsfären

Ett remedierat bibliotek (elektroniska tidskrifter)

Föreläsare: Helena Francke (digitalatjanser@blogspot.com)

BIVIL, BHS, EXAKT-projektet, ansvarig för Digitala tjänster-mastern

Ett remedierat bibliotek anser Helena i en förenklade version och fritt översatt: ”En förnyelse av en mediaform till en annan med nya teknik. Genom att försöka överföra, utvidga och rekontexualisera ett äldre medium.”

Idag sker det en överföring från den traditionella tryckta tidskriften till ett digitalt medium. Forskare utnyttjar idag, i sin publicering, till 70 % .pdf-filer, varav också 7 % ges ut även i .html-format. Det man vinner på är utvidgandet av fulltextsökningar och inlagda hyperlänkar, för att direkt kunna referera till tidigare forskning. Ökar gör också tekniken av att rekontexualisera medier med video/audio teknik, interaktivitet och audiovisuellt tänkande.

Bibliotekens förhållningssätt till nya medier, iform av bevara, samla, organisera och tillgängliggöra. Framtidens utmaningar:

Bevara och organisera

• Filformat
• Versioner
• Paratexter/metadata

Hur bevarar man olika filformat när allt kan ändra form, uppdateras, redigeras och/eller tas bort från den digitala sfären?

Samla och tillgängligöra

• Nivå
• Metadata

Det kommer att behövas broar mellan publisering och hur man bevarar den digitala informationen.

Digitala kompetenser (nytt masterprogram)

En fördjupning i hur man förhåller sig till, hanterar och publiserar digital information.

Bibliotekarie 2.0 kan och har

• Tekniken
• Lärandet
• Pedagogiska rollen
• Forskningsområdet
• Nätverksbildande
• Användarfokus
• Projektledning
• Personliga egenskaper

Diskussion:

Vi måste kunna definiera vad dessa kunskaper och egenskaper innehåller, exempel hur mycket av tekniken måste vi bemästra. Behöver ni endast förhålla sig till ett viss medium eller ska vi kunna skapa det själva för att förstå hur det fungerar? I vilken utsträckning måste en och samma person ha dessa kriterier? Kan det vara så att vi tillsammans har det och därmed uppfyller Bibliotekarie 2.0?

Hur kommer framtidens rekrytering ser ut?

Hur påverkas upphovsrätten, när vi behandlar olika filformat och medier i samma dokument?

Bibliotek, digitalisering och textforskning (bibliotek & forskning)

Föreläsare: Mats Dahlström

BHS, forskningsprojek: JNUVWAB och COST A32

Det finns olika drivkrafter och strategier bakom digitaliseringsprojekt, exempelvis ideologiska, karriär, ekonomiska, politiska etc.

• Proaktiv digitalisering (storskalig projekt, allt inom ett visst område digitaliseras)
• Reaktiv digitalisering (någon begär en digitalisering och sedan sparas det)
• Retro digitalisering (digitaliseras i efterhand, för att mediet har ändrats från tryckt form till digital)

Ett exempel på skillnader är textdigitalisering vs. bild digitalisering i hur man bevarar objekt. Exempel som visades var informationen om William Blakes dikt ” The echoing green” i projekten Projekt Gutenberg (textdigitaliserar) och i William Blakes archives (bild digitaliserar).

Ett nordiskt utgivningsprojekt är Litteraturbanken som innehåller olika ingångar till faximiler.

http://litteraturbanken.se

Massdigitalisering är storskaliga projekt som exempelvis Google Book Search, Open Content Alliance, Europeana och DigitALT. Risken med massdigitalisering är kvalitén. Fantastiska digitaliseringar är exempelvis Codex Gigas (http://www.kb.se/codex-gigas/Svensk-Codex-Gigas/ ) och Wallersamlingen (http://www.ub.uu.se/sv/Samlingar/Aldre-tryck/Specialsamlingar/Wallers-boksamling/), varav i den sistnämnda finns en autografdatabas som kombinerar både bredd och djup.

Bibliotekt 2.0 och det digitaliserade kulturarvet är att man synliggör processen i ett arbete. Eftersom man kan se den digitala redigeringen, korrekturläsningen och kommentering av ett verk. Det svåra med att gå från open access till en open source är kostnaden. Det kan kosta upp till 30 000 per fil att digitalisera ett objekt. Bra exempel på projekt är exempelvis Wittgensteinsource (http://www.wittgensteinsource.org/), Schoppenhauersource (http://www.schopenhauersource.org/navigate.php?page=base) och Nietzschesoure (http://www.nietzschesource.org/).

Fakta eller fiktion? (olika medier och ”sanningen”)

Föreläsare: Olof Sundin

BIVIL, BHS, EXAKT-projektet

• Deltagande medier (sociala medier)
• Information literacy / informationskompetens
• EXAKT-projektet
• Konsekvenser

I skolan har det skett en förskjutning från traditionell läromedelsundervisning till former som projekt, PBL och andra forskande metoder.

De sociala medierna som används med en tydlig naturlig attityd av eleverna är exempelvis Delicous, Facebook och Wikipedia (och så klart Google)

Den farliga informationen

Hur ska man ställa sig till exempelvis Wikipedia som källa?

I stora drag, tyckte föreläsaren att det är bättre att lära elever hur de ska förhålla sig till mediet istället för att förbjuda det. Det används ju ändå av eleverna. Han delade därmed åsikterna med Kristina Alexandersson för Wikipedia i skolan. Låt eleverna bemästra verktyget. Detta kräver ju att vi också måste kunna alla verktyg som finns i Wikipedia, finns det någon kurs att gå, eller måste vi alla bli Wikipedianer?

Det finns mycket mer till Wikipedia än vad man tror när det gäller validering av informationen. Exempelvis: Det finns personer som har koll vad som skrivs i Wikipedia, historiken, diskussionen, ikoner iform av stjärna (mer trovärdig information enligt dem som redigerar i texterna) och hänglås (delar eller hela artikeln är låst för redigering då det framkommit för mycket aktivitet i artikeln).

EXAKT-projektet

Expertis, Auktoritet och Kontroll på Internet - en studier i ökade elevaktiva arbetsformer i gymnasieskolan. Skett i två delstudier och man kan följa projektet på http://projektexakt.wordpress.com

Utmaningar i framtiden

Sociala medier medför ett förändrat och ökat fokus på källkritik. Kontroll av innehåll och organisation bakom digitaliseringar är annorlunda utformade och det är inte alltid som det är en enskild person eller organisation. Vi måste lära oss att använda och förstå paratext och metadata.

I utbildningmiljöer är det viktigt att fortbilda sig i

• Kunskapsbildning
• Utveckla andra kritiska förhållningssätt
• Olika mediers förutsättningar
• Hantera och värdera olika ståndpunkter

Bloggar och bibliotek (akademiska bloggsfären)

Föreläsare: Sara Kjellman (http://sakj.wordpress.com)

Hur använder sig forskare av sociala medier?

5% har en egen blogg

40% följer en blogg

Medan 70% av den yngre generationen använder sig av bloggar

Statistiken för att själv skapa sig en blogg ökar ju högre utbildning man har.

Forskarbloggar – hur passar de in i den vetenskapliga världen?

Det finns olika typer av bloggar:

• Filterblogg (en blogg som har mycket externa referenser och länkar)
• K-blogg (kunskapsfokus till ett viss projekt eller produkt)
• Personlig dagbok
• Mixad
• Annan

Användandet av bloggarna är inte endast i syfte till kolleger utan har även en funktion att sprida information till allmänheten, och kontakt med familjen och vännerna. Bloggen fungerar därmed som ett intermediärt verktyg mellan världar.

3 motivationer för att blogga

• Kreativitet
• Man är en del av ett större sammanhang
• Att dela med sig – översätta akademisk kunskap till en bredare målgrupp och göra det tillgängligt

Funktionerna för bloggarna är enligt forskarna själva:

• Sprida innehåll
• Uttrycka åsikter
• Omvärdsbevaka
• Skriva fritt
• Interagera
• Skapa relationer

Diskussion

Problematiken med antidatering – vad händer med valideringen om man överför gamla anteckningar i ett nytt medium i framtiden? Man kan ju definitivt inte lita på en digital datering som är satt före datorernas födelse??

Ska man spara och arkivera bloggar? Kanske inte men det finns intresse från Folklivsarkivet som sparar privatpersoners tankar i skrift (en frivillig insats) i olika ämnen för att visa ett kulturarv om vad som händer här och nu för framtiden.

Läsplatta

Nu är det verkligen mycket roligt som händer. Jag fick godkänt av min rektor, som fortbildning, att köpa in valfri läsplatta. Informationssökning gjordes på nätet om tester, utvärderingar, kommentarer, bloggar om olika modeller och jag valde till slut Sony Reader Touch Edition. Jag tycker att det är mitt ansvar att ha koll på de senaste tekniska prylarna som, ryms i min budget eller fortbildningsbudgeten, utkommer i min profession. Vilket är svårt att hänga med i, då den tekniska utvecklingen går så fort. Men i veckan kom den, min nya lilla leksak!! :D

Det tog lite tid att få igång den och det strulade lite med nån konfiguration som jag inte visste hur jag skulle omstarta och det stod heller ingenstans. Jag tryckte på alla knappar, stängde av och satte på och reset-tryckte, och helt plötsligt frös hela mackapären... jag slet mitt hår och tänkte: NEEEJ! Typiskt om det är nåt fel på just min läsplatta och behöva reklamera och sånt skit!

Jag stannade upp en stund och kom fram till att jag börjar om från början. Avinstallerade programet i datorn, och rensade ut allt. Och när jag var klar, tog jag min läsplatta och vad såg jag: Den fungerade, YA-YA!! *skumt, men Jiiippii*

Så nu ska jag testa och ladda ner e-böcker från E-lib på biblioteket och se om jag kan ladda ner Amis-böcker från Tpb och andra roliga alternativ. Jag känner på mig efter bara en dag att detta kommer bli en nära vän i sommar, om jag hittar bra böcker att ladda ner :)

Höstlov: jobb

Det har varit en omväxlande arbetsvecka. Några dagar har jag slutat tidigare för att ta ut lite lästimmar, mest för att det varit lugnt på jobbet eftersom det inte varit några elever i skolan. Jag passade på att läsa lite ungdomsböcker som skolan har som klassuppsättningar. Jag ägnade en av kvällarna åt att läsa Go ask Alice av en anonym tjej.

Boken är i dagboksform och handlar om ett drogmissbruk som börjar harmlöst med en fest och inställningen att man måste ju testa för att veta. Tjejen kommer från en bra familj, med föräldrar som älskar sin dotter. Hon lever ett normalt tonårsliv, man får ta del av hennes tankar om familjen, killar och skolan. Det första ruset är förvirrande när hon blir överraskad på en fest med att leka "gömma nyckel", en lek som går ut på att sju av tio drycker är spetsade med LSD. Rusets lugn går snabbt över till rastlöshet, spänningen växlar mellan totalt utslagen till en jakt efter mer och till slut rymmer hon hemifrån och är helt nere i träsket. Det är en bra tonårsbok, man kommer lätt in i boken och den har många tänkvärda poänger som att vem som helst kan faktiskt blir beroende och utslagen i samhället. Omvärldens totala blindhet, men å andra sidan hur ska man upptäcka den när den är så långt ifrån ens egen verklighet? Dagboken är tjejens hopp och överlevnad, en kamp om att komma tillbaka till familjen, lyckan och verkligheten.

Förutom att veckans läsning har jag parrallellt jobbat inför tre projekt som har sin start nästa vecka. Jag har under ett par veckor arbetat fram ett underlag för informationssökning för eleverna. Projekt 1 baseras på DNs nutidsorientering och jag har utökat frågorna men följdfrågor om olika information som de ska leta fram utifrån svaren på frågorna. I veckan har jag finputsat det till en lektion som jag ska ha imorgon, måndag. Det ska bli kul!

Projekt 2 tar sin början på tisdag, vilket har lett mig ut på jakt. Jag har ju kunnat gå från jobbet på dagarna för att besöka både Sthlms stadsbiblioteket och Internationella biblioteket. Projektet går ut på att översätta berättelser från orginalspråk till svenska och dessa ska sedan sättas upp på skolan, så att de andra eleverna ska kunna ta del av deras kultur under en kommande Läsvecka som vi planerar att ha på skolan i februari. Klassen vars elever talar främst somali, med några undantag som pratar arabiska, fann jag det lättare att hitta somaliska berättelser som är översatta till svenska än arabiska, som är ett jättestort litterärt språk. Det visar sig finnas mycket svenskt översatt till arabiska men icke tvärtom, vilket är en skam tycker jag. Det slutade med att vi fick kompromissa lite och använda de turkiska berättelserna om Nasreddin Hodja som även finns på arabiskan och är översatta till svenska. Jag fick fantastisk hjälp från mina kolleger på Internationella biblioteket, tack!

Sista projektet som upptagit min vecka är att leta fram fakta om olika musikstilar kopplat till dess ungdomskultur, från 1950-1990, och detta tillsammans med musikindustrins utveckling. Jag upptäckte att det finns hur mycket om olika musikstilar iform av musikfiler, recensioner av plattor och biografier av musiker men att hitta kvalitativ historia om de olika musikgenrerna var lite knepigare. Jag kontaktade Svenskt rockarkiv och fick både tips på avhandlingar och en etnolog som specialiserat sig på musikungdomskultur, vilket ledde mig till Statens musikbibliotek. Passade även på att låna till mig lite musikböcker när jag ändå var på Stadsbiblioteket.

En lugn höstlovsvecka på jobbet!

Veckans trevligheter

Studentveckan har passerat och det är med saknad som jag tar förväl av de första treorna som varit mina stammisar i biblioteket. ES3 började på Hässelby gymnasium när jag började och de gav C-huset liv och de utsmyckade biblioteket med konstverk som verkligen lyfte upp min arbetsplats. Jag kommer alltid minnas dem och för att de gav mig mina första avslutningsblommor, som jag absolut inte var beredd på. M var en glad kille som spenderade många timmar i biblioteket och höll mig sällskap när det var tomt på elever och jag kände mig ensam. Vi hade många trevliga filosofiska diskussioner och i onsdags fick jag kakor, jag hoppas han stannar på den goda sida. En person till som betytt mycket är N, som slutade och ska börja på en annan skola i höst. Jag hoppas att hon stannar stark och att hon hittar en partner och kärlek som ser hur fantastisk hon är, så hon slipper smyga med sin kärlek i hemlighet. Jag är ledsen för att jag aldrig fick chansen att säga hej då! Jag hoppas jag träffar henne igen i verklighetens vimmel.

Personalavslutningen inträffades på veckans finaste, varmaste och soligaste dag. Vi träffades utan för Plaisiren för champagne och mingel. Restaurangen på Hässelby slott bjöd sedan på en jättegod mat ur det grekiska köket. Jag försökte prata med alla och hade mycket trevligt. Andra hälften av kvällen fortsattes i parken med resten av champagnen och sedan vidare in i baren på restaurangen. Jag känner mig som en i gänget och det är en härlig känsla!

Sista AW innan sommaren med kollegerna från Upplands-Bro, jag är så glad att vi fortfarande har kontakt och att jag initierade våra AW´s. Jag har aldrig haft en arbetsplats och kolleger som har så mycket värme och skratt och som känner mig så väl. A, tack för jordgubbarna, det var mina första för iår och så goda och svenska!!

Jag önskar alla en riktigt bra sommar!!

Tigrar, människor & apelsiner II

Nu har jag fått bilderna från vernissagen, och vill passa på att visa några fina verk till av våra duktiga elever på Hässelby gymnasium.


Fotograf: Isabelle Håkansson

Några foton som var väldigt omtyckta, och vissa lades det bud på :-)

Dessvärre vet jag ännu inte vilka som tagit dessa foton....


Fotograf: Caroline Rydberg


Två fina glasfat!
Fjärilsfaten är av Ingrid Irarrazabal Lobos och det gröna fatet av NN (förtillfället)

Avslutningsvis får ni en titt på dessa fina fotografier:

Tigrar, människor & apelsiner

Idag var det invigning för foto- och konstutställningen Tigrar, människor & apelsiner, gjorda av eleverna på Hässelby gymnasium. Utställningen kan ses på Galerie Plaisiren vid Hässelby slott och pågår till 6 juni, då en avslutas med festligheter i slottsparken. Det var fantastiskt roligt att se alla elevers verk i en riktig konsthall, där de verkligen gör sig till rätta. Jag kan inte mycket om konst, men det är just det som är roligt med konst. Man behöver inte veta något om konst för att veta om man gillar det eller inte. Och jag gillade mycket av det jag såg idag. De är verkligen duktiga, våra konstnärer. Alla som kom frågade om konsten var till salu och bildläraren fick skriva intresseanmälningar till elevernas verk för försäljning. Vilken bekräftelse för de berörda eleverna!

Två av mina favoriter är en draken som hälsar mig välkommen varje gång jag kommer till jobbet. Den är gjord av Marcus Sjöberg Lindblom.
För mig står den för all fantasi och upplevelser som kan fås av det skriva ordets värld.

Det andra konstverket jag gillar jättemycket är Angelica Lewenhagens Angel. Den blev dessuton uttagen till Ung Vårsalong på Liljevachls Konsthall. Vilket är en enorm bedrift!

Jag har många favoriter och så fort jag har bilder ska jag lägga ut dem också.