11 maj 2009

Tredje gången gilt

Äntligen!! Som jag försökt att läsa denna omtalade japanske författaren Haruki Murakami, utan att fastna alls. Men skam den som ger sig... av någon anledningen blev jag envis som tusan och tänkte att jag skulle försöka igen. Så jag köpte Kafka på stranden och hoppades att det inte skulle bli ett köp jag skulle få ångra.

Och det gjorde jag inte, Ya-Ya!

Boken är jättebra, i sitt filosofiska budskap och själsliga lidande. Jag gillar karaktärernas dubbla personligheter som presenteras i en enkelhet som gör dem oerhört intressanta.

Huvudpersonen är den femtonårige Kafka som rymmer hemifrån med en Oidipus-förbannelse över sig, han ska mörda sin far och få ihop det med sin mor och syster. Han slår sig ner och gömmer på ett bibliotek. Den bibliotekarie han träffar blir hans älskarinna. Parallellt får vi möta Nakata, mannen som kan tala med katter, Johnnie Walker från whiskyflaskan och överste Sanders från Kentucky fried chicken. Udda händelser blandas med karaktärernas udda egenskaper och man ställer sig frågan varför man egentligen gillar boken när den egentligen är ganska långsam, stillastående och underligt knasig. Men den är också fyndig, välskriven och underligt knasig...

Så nu när jag äntligen gillar Murakami, kommer jag inte våga läsa mer av honom då jag är rädd att jag inte längre kommer tycka han är så bra som jag tycker just nu.

1 kommentar:

  1. Bra att du läste den tillslut!
    Du blir inte besviken om du läser
    "Fågeln som vrider upp världen"

    SvaraRadera